Herder i Darmstadt, af Kleneke. (Forts. fr. N:o 255.) Bestört såg Caroline sig omkring, och då hon icke märkte någon bakom sig.sammanknäppte hon händerna liksom till en innerlig bön och suckade: — OO, hvilken man! Gäller det vål honom eller Gud hvad jag kånner, då jag betraktar honom? — Ack! snart skall han resa hårifrån, och jag får vål aldrig mera återse honom! Ett outsågligt vemod intog henne. Men plötsligt uppskrämdes hon; — steg hördes prassla i gräset — de andra nårmade sig. Vid Carolines hastiga bortgång kastade geheimerådinnan betånkliga blickar på Merk och Ravanell, men man låtsade sig ej hafva mårkt hennes plötsliga försvinnande, för att icke leda Herders uppmårksamhetderpå. Merk gjorde med afsigt en mångd inkast, för att sysselsåtta honom, under det de båda da