Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1852, sida 3

dervid öÖsterlings äkdon, som bestod af en med 2 hästar förspänd lassvagn, gått öfver pigans ena ben och arm, men lyckligtvis icke vidare tillskyndat henne skada, ån att hon erhållit några större blänader, som ånnu kännas ömma. Östling var härför uppkallad till polisförhör, dervid han vå! medgaf, att han öfverkört mälsäganden, men alt sådent skett af våda, enär han helt sakta framfarit. Afhörde vittnen intygade häremot, att han icke allenast i skarpaste traf kört vågen utefter och så nåra sidan, att pigan omöjligt kunnat undvika faran, ån äfven att han efter olyckshändelsen icke stannat, utan fortsatt körningen i lika vild fart, till dess 2:ne af vittnena hunnit springa upp honom och få håll på håstarne. Poliskammaren dömde Österling, att för håftigt och vårdslöst körande med öfverkörning böta 16 rdr 32 sk. bko, aller i brist af böter undergå 3 veckors enkelt fångelse; hvarjemte han ålades i ersättningar utgifva till målsäganden 3 rdr 16 sk. och till vittuena 2 rdr 16 sk., allt bko. och belånade poliskammaren 2:ne af vittnena sårskildt med 3 rdr bko, för deras ådagalagda rådighet vid olyckshändelsen. En annan landtbo, drången Petter Johansson från Espås i Hestra socken af Jönköpings lån, var åfvenledes i går instålld hos poliskammaren, i påstående om ansvar, för det han å Östra Larmgatan sistlidne Lördag ridit håftigt och dervid öfverridit enkan Anna Beata Larsson från Ahleforss i Elfråkers socken af Himle hårad, så att hon blifvit illa skadad i ansigtet. Äfven han påstod, att olyckshåndelsen timat af våda, men sedan vittnen intygat motsattsen dömde poliskammaren honom att böta för åtalade förseelser 16 rdr 32 sk., eller att undergå 3 veckors enkelt fångelse, samt att ersåtta målsåganden och vittnena. En döfstum pojke var i går inställd hos poliskammaren till undergående af förhör, hvilket skriftligen anstålldes med honom. Han uppgaf sig heta Martin Hansson, vara 164 år gammal, bemma i Tronhiem af Norge och hitkommit för omkring 3 år sedan. Vågen från hemmet hit till staden hade han tillryggalagt gående. Under ett års tid hate han varit använd vid pappersbruk i Mölndahl, derifrån han i våras kommit bit till staden och under sommaren bitrådt vid stensåttning af gator. Sedan denna arbetsförtjenst upphört och dan kallare årstiden intrådt, hade han sökt och erhållit vård å hårvarande fattigbarack, der han ånnu vistas. Poliskammaren beslöt, att Martin Hansson skulle genom konungens befallningshafvandes åtgärd återsändas till sin uppgifna hemort i Norge. — En 18-årig pojke, Johannes Larsson från Skårdahl i Nödinge socken af Ahle härad, kom bit till staden i Lördags, för att, som han uppgaf, köpa sig strumpor; men med strumphandeln vardt ingen ting af; deremot fann han mera utråkning vid att lågga sig till några andra yllepersedlar, bestående af halsdukar och vantar, hvilka saker, tillika med en virkad börs och en liten sylåda, han tog i en af bazarbodarne å nya salutorget. Han bar sig hårmed likvål icke skickligare åt, ån att han genast upptåcktes, och stod i går till råtta hårför hos poliskammaren, dervid han Öppet erkånde tillgreppet. Poliskammaren remitterade ransakningens fullföljd till stadens rådhusrått, och förordnade, att Larsson emellertid skulle insättas i stadshäktet. — Från kronolänsmannen A. P. Ehrenqvist i Åhs härad ankom först i går till poliskammaren skriftlig underrättelse om poströfrarne Nåtts och Löss rymning ur håradshåktet vid Wåby. I denna skrifvelse begårde Ehrenqvist, att nåmnde grofva brottslingar, hvilka förmodats hafva tagit vågen hit, i afsigt att vexla större sedlar af de röfvade postmedlen, måtte noga efterspanas, och om de antråffades gripas och försändas till Wenersborgs lånshåkte. Denna officiella åtgård, liksom allt officielt, har åtminstone den egenskapen, att icke vara förtidigt tillkommen. I rn —