Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1852, sida 2

blickade åt sidan mot aftonhimlen, för att dölja de fuktiga ågonen. — Har ni, enligt öfverenskommelse, med er den gamla winnessångarens dikter? frågade Merk mamsell Ravanell, för att leda kånslorna i en annan riktning. Guvernanten hade glömt boken. Merk började då ett muntert samtal och uppfordrade Herder att beråtta någonting om Paris och Hamburg. Herder esterkom hans önskan. Damerna sutto mycket uppmårksamma och Merk afbröt beråttelsen ofta med frågor och infall. Qvinnosinnet kände sig fångsladt af Herders ord; hans lefvande, åskådliga skildring af personer, seder och konstverk, var en verklig njutning för dem, och hans sjålfulla stämma ljöd i deras öron som en harmonisk musik — deras beundran stegrades till ovillnkorliga utrop af hans tråssande, snillrika omdömen och den riktiga kånsla, hvarmed han kryddade sin konversation. Äfven Merk hade småningom blifvit förvandlad i en stum åhörare. Caroline satt ytterst på ena åndan af den halfcirkelformiga gräsbänken, nästan midt emot Herder, fördjupad i hans betraktande