Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1852, sida 2

levalla har man åkt på slade och på PDans and hafva snöskottningar måst företagas, för att göra vägarne farbara. — I Tisdags nedsattes prins Gustafs lik i Carolinska grafkoret. Kl. 2 ankommo till riddarholmskyrkan H. K. H. kronprinsen samt prinsarne Oscar och August. Kyrkan var upplyst på samma sått, som vid det furstliga likets ankomst till hufvudstaden samt vid kyrkans beseende af allmånheten. Kring kistan stodo officerare af kongl. andra lifgardet och af lifregementets dragonkorps, samt nedanför katafalken de båda statsministrarne, norska statsministern, t. f. riksmarskalken, hofvets högre embetsmån, öfverståthållaren, öfverkommendanten, kommendanten m. fl. Då prinsarne inkommit skedde nedbärningen i grafkoret, under sång från läktaren af 16 röster af harmoniska sållskapet, under hr hofsångaren Bergs anförande, hvilka sjöngo de två vackra verserne i 452 af Svenska psalmboken: Jag går mot döden hvart jag säroch -Jag går mot himlen hvart jag särr. Efter likets nedbärande nedgingo prinsarne samt öfrige närvarande i grafven. Sedan prinsarne åter kommit upp, lemnade de kyrkan. De få, till hvilka biljetter utdelats, för att vara näryarande i kyrkan, till det mesta damer, tillåtos sedermera att i grafven nedgå. Versar af Böttiger utdelades vid tillsället. — Såsom sökande till Wadstena postkontor hafva inom ansökningstidens slut anmält sig: kammarherren J. C. Wult v. Steyern, kapt. frih. P. C. Falkengreen, kapt. N. G. Kuplenstjerna, postmåstarne i Åtorp G. W. Söderström. i Tjellmo P. W. wetterström, i Arvika kapt. G. E. Geyer, och i Hudiksvall C. L. Blomberg, koniorsskrifvaren C. Strand, postmästaren O. A. Hallberg, e. o. kontorsskrifvaren E. Sodenstjerna, samt t. f. postmästarne J. Borg och J. F. Öyer. På general-poststyrelsens förslag hafva blifvit uppförde: postmåstaren Wetterström i första, postmåstaren Blomberg i andra, samt postmäsioren Söderström i tredje rummet. Landsorten. BORÅS. Da båda poströfrarne, hvilka förlidet år ibjålslogo postiljon Stille från Jönköping, samt rösvade Götbeborgs-, Boråsmed flera från öfra delen af riket ankomna poster, ha ru åndtligen erbållit vid håradsråtlen sin dom. Som man torde erinra sig, voro de båda för flera brott förut straffade fåstningsfångarne Nått och Löf, på misstankar gripne i Götheborg: emedan de innehade så betydliga penningesummor, hvilka belunnos vara af de srån förenämnde poster röfvade. Efter en mängd ransakningar, vittnesförhör, resor, och andra åtgärder och kostnader, blefvo Thorsdagen den 21 vid det omkring 3 mil från Borås belågna tingsstållet Wåby, af domaren i orten, häradshösdinge Rosenqvist, de båda brottslingarne vålförtjent dömda att mista iifvet genom halshuggnins. Sedan domen blifvit inför rätta afkunnad för fångarne Nätt och Löf, återföras dessa i häradshäktet; en stund sednare i aftonskymningen upplöses tinget och domaren reser sin våg; länsmannen i distriktet, besallningsman Ehrenqvist håller på att skrifva förpassningen till fångarnes transporterande till lånshåktet; fångvaktaren bar gått att hemta mat åt de sju i håktet förvarade; nåmnd och öfrige tingsbesökande sprida sig så småningom och begifva sig hem i sakta mak i flera grupper ut åt vågarne och gångstigarne öfver gårdena; en kronorättare och en soldat befinnas i antågande för att under natten biträda vid bevakningen öfver sångarne till deras afresa påföljande morgon. Allt hade således aflupit lugnt och stilla och intet ovåsende eller oordning uppkommit, som en och annan befarat. Men likvål intråffade en omståndighet, som ej så aldeles synes vara i sin ordning. Då nemligen fångvaktaren återkom med maten åt de håktade, befanns tjufaisten tom, så till vida att fyra af de grössta brottslingarne, deribland naturligtvis Nått och Löf, voro sin kos, och endast de afsågade trådblackarne lågo qvar i rummet. De qvarvarande fångarne voro Löss far och mor, samt en tredje. Vid undersökningen, för att förnimma huruledes denna plötsliga och oförmodade rymning kunnat ega rum, befanns att tvenne timmerstockar under sången voro med åtta bål genomborrade och sedan afsågade och att den på yttre sidan om timmervåggen varande brådbeklådnaden var lossad, på det sått att den satt fast endast med spikarne vid öfra ändan och sålunda kunde skjutas undan för hälets öppnande och fångarnes flykt. Påtagligen har detta varit förut i ordningstålldt af missdådarnes på fri fot varande anhängare. Hvem felet må tillskrifvas, att en dylik rymning kunnat ega rum vid endast en ljus skymning och i en mångd personers närvaro, veta vi icke. Bland de många andra från tinget sig aflågsnade, såg man, enligt beråttelse, fyra personer i all maklighet taga vågen öfver en åker, klifva öfver en gärdesgård och vidare begifva sig bort på det öppna fria fåltet, utan att det föll någon annan menniska in att förmoda att dessa kunde vara fångarne och deribland de båda lisdömde, hvilket likväl lärer så varit förhållandet. — Man kan ej annat än harmas öfver de usla anstalter, som göra ett dylikt rymningsföretag möjligt. Emellertid är förtrytelsen allmän härstädes att dessa bofvar, som begått så många inbrottsstölder rundtomkring, samt åfven postråfveri och mord, nu åter kommit på fri fot, för att troligen ytterligare fortsåtta sina illgerningar. Då en stor del af de vid deras poströfveri erhållne penningarne icke återfåtts, år det nog full anledning sörmoda att dessa nu komma rymmarne till godo. (B T.) CABLSTAD den 27 Oktober. Ängsartyget Carl den Ix saom fårligen Lördag ankom till Aspholmarne på