Växande gletscher. Gletschernas rörelse tillhör, som man vet de märkrärdigaste företeelser, och åtskilliga theorier hafva blifvit uppställda deröfver. Uadersta delen af dem skri der fortare fram ån den öfversta, den mellersta rår sig långsammast. Framskridandet år oafbrutet, och hastigast röra sig gletsch-massan vid kanterna eller sidorna. Enskilda delar röra sig sommaroch höst-tiden på 24 timmar 4 tum, andra 8—9 linier. Då gletscherna vunnit en stor utstråckning, blir deras verkan ganska förstörande; de öfverhölja då allt. Under det olycksfulla året 1818, då de flesta gletscher i Schweiz efter flera kalla vintrar, betydligt tilltogo i storlek, skred La Brenva-gletschen så långt ned, att den förstörde ett kapell. Forbes skildrar detta hemska framryckande på ett lifligt sått. Gletschen, såger han, rör sig som en flod, oupphörligt flyter den framåt, ehuru intet öga ser dess rörelse; men dag från dag och år från år frambringas en sådan verkan af en hemlighetsfull orsak; beständigt erhåller gletschen näring, ouppnörligt svåller dess mäktiga, breda ström; betydliga massor, hvilka nedstörta ofvanifrån, göra den tid efter annan större, och, ösverskridande alla ränser, framtrånger den utan uppehåll i delågre daarna; dess förfårliga plogbill gråfver djupa fåror i e gröna mattorna; midt ibland blomstrande fålt framringar den vinterns stormar, — leende och inbjudande stållen, prydda med tråd och menniskoboningar, förvandlar den på sitt härjande tåg till öde stepper; ingenting förmår hejda den på dess våg, och hvem kan beståmma grånsorna för dess framskridande? — men plötsligt kufvas dess våldsamma böljor genom orsaker — lika hemlighetsfulla som de, hvilka åstadkommo dess tillvext; den drar sig år från år till