Korrespondens. London den 22 Oktober 1852. (Från Suse Å Sibeth.) Hvarje tidsålder har haft sina utDmordentliga epoker, hvilka förlånat de efterkommande generationerna en ny karakter, ty den ande som utbreddes genom upptäckter, uppfinningar, krig och folkvandringar, har bibehållit sig genom alla historiens och sekernas skiften. Krut, tryckpress, filosofi, lårdom, främmande folks eröfringar, o. s. v. hafva alla haft sina markerade momenter och qvarlemnat varaktiga spår af de verkningar som de frambragt. Krig och eröfringar voro folken egna, sålånge civilisationen ånnu icke uppnått en hög grad, och vi finna beskrifningarna derom och verkningarne deraf i verldshistorien så långt tillbaka som annalerna bevarat dem. Den frågan ligger således nåra till hands: genom hvilka företeelser skall vål den tidsålder, hvari vi lefva, utmårka sig? och det fordras ringa möda att utfinna svaret: jo, genom de underverk, hvilka nu för menniskoslågtets beqvåmlighet och nytta, skapas genom behandlingen och begagnandet af den materiella verldens hittills okånda krafter. Man må icke vånta, att vi hår skola uppråkna de nya upptåckter och uppfinningar, genom hvilka de sista decennierna utmårkt sig, ånnu mindre visa de måktiga verkningar och det inflytande, som de haft på menniskoanden. Såkert år emellertid, att de i många länder gamla fördomarna om nåringslöshet, brist på sysselsåttning, de arbetande klassernas tilltagande fattigdom o. s. v. småningom försvinna, ty man ser, att der, hvarest inga hinder stå i vågen för begagnandet af naturens alla krafter, det vare sig hemma eller i utlandet, erbjuder industriens fålt ånnu alltid rika skördar. Vi hånvisa på de utvidgade krafterna i så många trans-marinska lånder, der åkerbruket ensamt år tillråcktigt att föda millioner menniskor och öka verldshandeln i mycket högre grad ån folkmångdens tillvåxt från generation till generation; ty emedan menniskorna nu arbeta med mera kraf och intelligens, så fordra och behöfva de också mera ån förr, samt uppfinna och begagna elementerna att förskaffa sig sina ökade behofver. Den vigtigaste följden som uppstår af folkens amalgamation år den, att krig och eråfringar måste upphöra eller förminskas. Verlden inser verkligen, att ingen enskild numera, för tillfredsstållandet af sina passioner eller af enskilda afsigter, skulle våga försöka att underkufva andra nationer och folk. Krig och eröfringar hafva förlorat i vårde, emedan vårdet af menniskornas alla industriella förelag stigit. Båda delarna kunna icke existera tillsammans; — fordom var krig en leksak för enskilda maktägande; nu utgår behofvet af materiella fördelar massornas stråfvan och mål, således ett mål för tre hundra millioner mer och mindre andligt bildade menniskor i alla zoner, och den kraft, som utvecklas af dessas sträfvan, år vida måktigare ån det som enskilda skulle kunna åstadkomma, om de