långe vänta på sig. Den 1 Juni tillspärrade gletschen dalen, bäcken uppsvålde till an sjö, som inom knappt 14 dagar uppnådde ett djup af 20 famnar. Tyrolens verksamma guvernör, grefve Brandis, ilade, jämnte en komission från Innsbruck till skådeplatsen för det olyckliga naturfenomenet. Den 14 Juni — komissionen hade, efter besigtningen af alla förhållanden, dragit sig tillbaka till det närbelägna Fend — fick sjön plötsligen aflopp, och inom den korta tiden af en timme var hela sjön uttömd. En vattenmassa af 336,798 kubikfot banade sig en och samma våg. Detta skådspel skall hafva varit Öfver all beskrifning förskråckligt. Det raseri, hvarmed det flytande elementet återkastades vid hvarje böjning af klipporna, den blixtsnabbhet, hvarmed det brusade fram, bränningarnas gåsande rörelser, dånet af de mot klippvaggarna slungade isoch stenklumparna, — allt detta kan endast jämnföras med det döfvande skådespelet af ett jätte-vattensall. Efter klockan 5 uppnåade floden Fend, emot kl. 2 Innsbruck; på ungefar 8 timmar hade den tillryggalagt 22 mil. Förfårliga voro de härjningar, hvilka den rasande floden anställt. Broar och lador voro bortryckta, leende ångar oca bördiga åkerfalt betåckta med gyttja och kullersten. Skadan för de hårjade distrikterna skall hafva uppgått till mera ån 200,000 sloriner. Stort arf i — Månen. En Hamburgertidning af samma halt, som Kåpenhamns Flyvepost, har nyligen uppdukat en ganska putslustig historia om en viss dansk (2) småpoet vid namn v. Rosen, hvilken skulle på grund af slågtskap med en svensk adlig familj v. Rosen, (densamma till hvilken s. d. landshöfdingen i Cbristianstad börer,) hafva i sinnet att göra anspråk på ett visst större si