Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1852, sida 2

stående resan, föranledde att jag lemnade brefvet obesvaradt. — Då bevisar detta andra bref så mycket mer, att grefven fattat en verklig tillgifvenhet för er. Vid dessa ord påskyndade krigsrådet plötsligen sina steg och vinkade till damerna, hvilka kommit ett stycke förut och flera gånger sett sig om efter de långsamma herrarna. Grefvinnan hotade gladt med solsjädern. — Tro herrarna kanske, att vi i dag hafva nog af den sköna naturen? frågade hon i skämtsamt förebrående ton, då Merk och Herder upphunnit dem; — vi hade i synnerhet gjort råkning på ert artiga och underhållande sållskap. Under det Merk svarade med några glada ord, blickade Caroline sjålfullt och med verkligt vålbehag på Herders ansigte, utan att han mårkte det, emedan hans tankar ånnu sysselsatte sig med det afbrutna samtalet. Det var en blick, som skyggt och i hemlighet tycktes vilja måtta sig af mannens betraktande och gjorde godt in i själen. — Liksom om denna blick utöfvat en sympathie på Herder, vaknade denne plötsligt ur sin tankspriddhet och närmade sig den förskråckta flickan, som, af fruktan att hafva förrådt sig, erfor en förfärlig ångest.