Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1852, sida 2

——————————————————————————————————— ursäktas, så år dock jag och min syster beredda att — — Hvad? — Går icke Hesse med? — ropade Merk lifligt — Nå, min båsta pastor, då få vi vål lof att hjelpas åt i tre damers tjenst. — Min gäst tycker jag aldeles icke om i dag — skämtade den glada guvernanten srån slottet — melankolisk kom han till middagen, der jag pratade bort hans obegripliga griller; men så kom en betjent med ett bref, som han sade från Bäckeburg — och redan stilen gjorde honom så tankspridd, att han sprang ifrån mig och kom lika grubblande tillbaka igen, just då vännen Merk för en halftimme sedan kom för att afhemta oss. Men jag föresatte mig att hår tvinga den grillfångaren till bekånnelse. Herder kastade en bedjande blick på mamsell Ravanell; han ville dermed uttrycka sin Önskan, att hon icke vidare måtte vidröra detta åmne. Geheimerådinnan, som nyss kastat shawlen öfver sig, vånde sig nu förtroligt till honom och frågade nåstan ironiskt: — Ni har vål många sorger, ni afundsvårda man? I denna ton fortfor hon så mycket obarmhertigare, som Herder hittills alltid inom såll