yngre systern att långre bibehålla denna sinnesstämning; hon kånde sig dock för svag att beherrska sin inre rörelse och förstålla sig för systern, hvarför hon skyndade ut ur rummet, under föregifvande, att åfven hon ville hemta sina toilette-persedlar. På slaget fem hördes glada röster i trappan; geheimerådinnan igenkände mamsell Ravanells skämtande stämma och krigsrådets skarpa röst, öppnade dörren och helsade dem vålkomna. Merk bugade sig artigt för geheimerådinnan; han var en liflig och ledig man af omkring 28 års ålder, hade ett fint bildadt sått att vara och en sjuklig retlighet i sina drag, hans hår var pudradt och uppknutet, hans linne utmärkt hvitt; han bar en ljus randig våst, under hvilken en lång urkedja af guld nedhångde, en blå frack med blanka knappar och stöflor med gula kragar — med ett ord, en man med turnyr och verld. — Som en vån af huset, sade han i förtrolig ton: — Hår åro vi nu och hoppas att finna herrskapet i ordning! Med en vånlig blick på Herder, som följde efter mamsell Ravanell, sade geheimerådinnan: — Var god och stig in! — Ehuru min man för embetsgåromåls skull denna gång måste