Landsorten. CARLSTAD. Öfver ett nyligen förrättadt kyrkoherdeval i Sitterud inom denna provins bafva icke mindre än tre särskilta besvärsskrifter inkommit till konsistorium. Arbetet å de pågående jernvägsanläggningarne i länet upphörde i Lördags. BORÅS den 19 Oktober. På fattigherberget bärstädes vistades förliden Lördag och Söndag en person, som undergått en af öfver-kirurgen vid kongl. serafimerlazarettet i Stockholm professor Santesson verkställd operation, hvilken åtminstone för den profane och ej i läkarevetenskapen invigde, sannerligen synes göra herr operatören mycken heder och visa till hvilken höjd kirurgien numera hunnit. Den ifrågavarande personen är en f. d. soldat vid stadsvakten i Stockholm, Anders Gustaf Söderbom, 26 år gammal, som för omkring 24 år sedan blef af en bäst, som skulle skos, sparkad för bröstet, så att han genast afsvimmade och låg fyra dagar sanslös och syntes utan tecken till lif. Professor Santesson skar då upp bröstet på den skendöde, då en svag andedrägt visade sig, hvarpå detta åter blef hopsydt. Som troligen bröstet blifvit så hopklämdt, att andedrägten ej kunde ske obehindradt, bar hr Santesson vidtagit den ovanliga operationen, att från halsknotan införa i bröstet till maggropen ett 12 å 15 tum långt ibåligt silfverrör, af omkring ett lillfingers tjocklek, hvilket rör är i öfra ändan, vid tvenne utanför halsen stående små bandtag, fästadt med ett band kring halsen, så att det ej kan dragas ut, ty i så fall skulle patienten otvifvelaktigt tillsätta lifvet. Inuti detta finnes ett annat krökt silfverrör, af omkring 4 tums längd, inpassadt, men som kan dragas ut och rengöras. Detta mindre rör har i öfre ändan tvenne öppningar, hvarigenom andedrägten ledes: genom den ena åt munnen, genom den andra ut genom hålet på halsen. Genom denna sistnämnda öppning sker andedrägten hufvudsakligast. Spott och slem afföres äfven samma väg; så att både munnen och näsan äro derifrån ständigt befriade. Då hålet på halsen är öppet, kan mannen icke tala; detta kan först ske, då det tilltäppes, så att luften ledes åt munnen. Då kan han tala, hvad han behagar, eburu rösten ej är synnerligt stark, och talandet skall för honom vara ansträngande. Professor Santesson har likväl föreskrifvit honom att ofta tala, emedan bröstet derigerom skall stärkas. Vid vanlig andedrägt strömmar luften ut och in genom hålet på halsen, så att det väser och flåsar som den skarpaste pust. Flera försök lärer af br Santesson varit gjorda för ernåendet af det bästa sättet att tilltäppa silfverröret på halsen, så att luften ledes till munnen vid talandet. Han har slutligen funnit att intet instrument varit dertill tjenligare, än någon af fingrarne, och dertill har venstra pekfingern blifvit antagen. Men denna finger var för tjock, för att kunna passa, hvarföre den måst aftäljas och tillspetsas vid nedra leden, för att fullkomligt kunna uppfylla ändamålet. Sålunda har en del af köttet och nageln längs fingren måst bortskäras, och derigenom bohörig smalhet erhållits. Denna svåra och högst skickliga operation har skett på kongl. serafimer-lazarettet i Stockholm, och erfordrat