Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1852, sida 1

Hvad Bramante ville, få vi framdeles se. Men för att kunna utföra den plan han hade i sinnet, var det honom oundgängligen nödvåndigt att få veta hvar prokurator Simonetta uppehållit sig samma stund, då afråttningen försiggick. Efter mycket frågande erfor han ändtligen, att den vårda prokuratorn då vederqvickte sig efter dagens sorger och anstrångningar hos en viss Serafina, som på en gång var skådespelerska och courtisane, och om hvilken man visste i Venedig, att hon stod i stor gunst hos prokuratorn och förstod att draga nytta deraf. Om man skulle tro hvad förtalet påstod, så var det Messer Ugo, som fick betala den vackra Serafinas nycker och dårskaper. Derjemte erfor Bramante, att prokuratorn aldrig tillbragte natten hos sin måtress, utan alltid, för sitt embetes värdighets skull, återvånde hem vid midnattstiden. Dessa underråttelser voro tillråckliga får kapitenen. Han gick strax till Simonettas boning och anhöll om tillåtelse att i hans kabinett få afvakta hans ankomst. — Omöjligt! svarade en betjent temligen kårft. Kom tillbaka i morgon. — Huru heter då ni, nådig herre? frågade Bramante, i det han bugade sig, som om han