Grefve Carmagnola, af Mole-Gentilhomme. Epilog. De båda systrarna. (Forts. fr. N:o 248.) IV. Bramante och Prokuratorn. Midt under den fruktansvårda förvirring, som rådde i Bramantes ider, fullföljde han dock en plan, som ståndigt våxte i hans hjerna, och som sjelfva yttersta domens basunståtar icke skulle hindrat honom att bearbeta. Han stråfvade med ifrig affårsmin omkring i Venedig, kom, gick och frågade. Man skulle kunnat anse honom för vansinnig. Men aldrig hade vål en mera fast och uteslutande tanke uppfyllt en menniskas hufvud eller ledt dess steg.