Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1852, sida 1

— — —— — Ännu ingen underrättelse, ännu varade senatens sammankomst. Än badade han i ångestsvett, än skakades han af rysningar. Ändtligen slog klockan sex i S:t Mareustornet, och han började förtvifla, då han plötsligt under sin kappa kånde en hand, som genast drogs tillbaka. Han vånde sig om och mårkte en gondolier, som sjungande aflågsnade sig. Han steg upp. En biljett föll ur hans kappa. Han upptog den och låste följande: Prinsessan Biancas förklaring har sallkomligt öfvertygat senaten om Carmagnolas oskuld, men senaten har trott, att Carmagnola aldrig skall kunna förlåta republiken Venedig hvarken den misstanke den uttalat om honom, eller den tortyr den låtit honom undergå. Detta bevis skall således förstöras och den skyldige skall då, icke i morgon middag, som domen ursprungligen lydde, utan inom en timme före solnedgången. Den tappra, eljest så oförskråckta Bramante vardt blek som dåden. Han kånde sina krafter försvinna och han gret som ett barn. Nu var således allt förbi. Hvad återstod nu ätt göra? Han betänkte, att det ånnu lefde tvenne