Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1852, sida 1

icke sparat något för att få den snabbaste båten och de båsta roddarena. ; Under det omsorgsfullt tillslutna tåltet sutto en karl och tvenne fruntimmer; karlen var Bramante, de båda fruntimmerna voro Bianca och Michaela. Alla tre iakttogo en dyster tystnad. Alla tre lyssnade med ängslig spånning på de ord, som uttalades i de gondoler de rodde fårbi, och kastade tid efter annan förtviflade blickar på hvarandra. — Giacomo, sade plötsligen en ung flickas klara ståmma, sade du inte, att man ånnu en gång underkastat honom ett pialigt förhör? Bianca darrade i heia sin kropp och afvaktade med största ångslan den tillfrågades svar. — Jo, det år sannt, svarade Giacomo; får en timme sedan hångde de honom i vippgalgen), och smårtan måtte hafva varit så mycmet försärligare, den hans ena arm ånnu lider af en blessyr, som han nyligen erhållit i republikens tjenst. ) Vippgalgen var ett tourturverktyg hvari delinqventen upphissades medelst tåg, som bundos om bans hånder; derefter släpptes tåget baslis. loss, så att ban föll; men innan han nådde marken, stoppades tåget, hvarigenom kroppens hela tyngd förorsakade en förfärlig ryckning i armarna. (Öwers. anm.)