Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1852, sida 1

bjertan, dem han måste krossa, tvenne själar dem han måste störta i en afgrund af qval, då han meddelade dem denna förfårliga underråttelse. Utom sig af bestörtning och fasa och nästan till en del beröfvad sina sinnens bruk, frågade han sig sjelf flera gånger förgåfves, hvar Michaelas boning var belågen. Plötsligt erinrade han sig det och ilade ditåt med en hastighet, som om en galopperande håst burit honom. III. Sehavotten. Solen sånkte sig mot horizonten och kastade ett purpurskimmer öfver lagunen, som erbjöd en egendomligt lislig anblick. Tusentals gondoler plöjde den öfverallt, och alla styrde sin kurs åt ett och samma mål, S:t Marcusplatsen. 2 En gondol af dyster färs, utmärkte sig i synnerhet genom snabbheten i sina rörelser. på den stora skicklighet, hvarmed den gled fram mellan de andra och gick förbi den ena efter den andra, utan att törna emot en enda, kunde man sluta, att de personer den bar,