Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1852, sida 2

Unsändt.) vill du ofvan sallet vid Lilla Edet göra öfverfarten å Götha Elf, erbjuder sig till din tjenst en ung slicka. Du behöfver just icke välja lugn och solsken; hon är lika villig i blåst och oväder. Du ser med hvilken stadig hand och säker beräkning hon förer sin lilla båt, men icke hvilket ädelt bjerta och sällsynt mod, som klappar inom den simpla drägten. Sjelf talar hon icke derom; reserenten häraf vill derför framStälla ett vackert drag. Den 28 sistlidne September, vid marknaden på Lilla Edet, gingo otaliga små båtar öfver elfven, såväl nedan som ofvan om fallet. Får en bland de sednare, å hvilken befunno sig sex personer, brast ena åran, då den hunnit i starkaste strömmen. Förgäfves sökte de olyckliga, att, med den enda återstående åran rådda sig — de dragas allt nårmare ned mot det brusande fallet. Deras ångestrop utkallade vål en och annan båt; men ingen af dessa vågade sig ned till de nådstållde. — Vår unga flicka ensam, — så snart hon från Edssidan märkte olyckshändelsen, — tvekade icke att våga det yttersta. Med sällsynt mod och sinnesnärvaro förde hon sin båtzmot det förfärliga svalget, snart är hon de olycklige nära — men faran är hotande, — kkanske jag sjelf drages med — dock det gäller 6 menniskolif, deribland en älskad broders, — ännu några årtag, och de om sin rädaning förtviflade, fatta med nytåndt hopp råddningsmedlet. — Några få ögonblick sednare, och de skulle ovillkorligen alla ha dragits ned i bråddjupet. Man förestålle sig den raska flickans glådje och tillfredsstållelse, då hon åndtligen arbetat sig ur faran och till land förde de råddade, denna och deras hjertliga tacksamhet år den enda belåning hon skördat. — Mången har för mindre bragd vunnit allmåshetens deltagande; skulle icke vår unga flicka äfven förtjena detta?! Hennes namn år Maria Andersdotter. — I en liten koja helt nåra elfven vid Lilla Edet bor hon hos sina föräldrar. Med sin lilla förtjenst vid öfverföranhå af passagerare bidrager hon till familjens underhåll. Då det måste anses för ett samhålles uppgift, icke blott att uppsöka, straffa och förhindra det osedliga och onda, som kan uppenbara sig inom samhållet, utan åfven att belöna och uppmuntra ådla handlingar, så anser insåndaren — och mången tånker såkert lika med honom håruti — det vara en glådje att kunna på annat sått ån i blotta ord lemna en gård af tacksamhet och uppmuntran åt den sjelfuppoffrande flickan vid Lilla Edet, för hennes vackra handling, hvarför han öppnat tillfälle för dem, som vilja, att i hr F. Bonniers bokhandel, der anteckningslista för åndamålet år framlagd, aflemna sina gåfvor. De skola derifrån öfverlemnas till Maria Andersdotter och med tacksamhet redovisas i denna tidning. S-—r.