Rättegångsoch Polissaker. Åtalet emot. handlanderne Horwitz och Lewy. Den uppmärksamhet detta mål väckt och de olika tydningar deraf som varit utspridde hafva föranledt oss att oberoende af förut meddelade referat, efter de officiella akterna lemna en sammandragen berättelse om hela denna affär. Den 11 dennes anmältes i poliskammaren att en person utbjudit diverse linnevaror till så låga priser, att dessa varor tycktes icke kunna hafva bekommits på ärlig väg. — I anledning häraf uppkallades den pers n, som bedrifvit nämnde handel, inför polisen, företedde pass såsom handlande Philip Lewy, från Altona, uppgaf sig hafva för en månad sedan kommit till Köpenhamn, der han vändt sig till en barndomsbekant, handlanden Horwitz, för att få låna något penningar, men hade i stället erhållit anbud att följa Horwitz till Götheborg, för att hjelpa honom realisera varor han der hade liggande, hvilket anbud Lewy antagit. Sedan han så med egna penningar bekostat sig öfverfarten och anländt hit, hade Lewy af Horvitz emottagit några borddukar och linnenäsdukar, med hvilka han infunnit sig hos doktor Dickson icke för att utbjuda dem till salu, utan för att få af doktorn, som han hört vara fattigläkare och en medlidsam man, låna emot varorna såsom pant penningar till fjerdedelen af deras värde, hvarjemte Lewy bedyrade, att han icke hos någon annan utbjudit eller förevisat nämnde varor. Häremot intygade doktor Dickson, att Lewy bestämt utbjudit varorna till salu, bordtäckena till 2 rdr rgs och näsdukarne till 12 sk. stycket (Disponenten öfver Almedahls linneväfnadsfabrik, herr Wesslau värderade bordtäckena här på platsen till 9 rdr och näsdukarne till 1: 12 å 1: 24 rdr rgs,) samt att Lewy på doktorns förfrågan om de låga priserna, uppgifvit sig vilja fara till Amerika och för att vinna medel dertill nödgades sälja så billigt. Lewy vidhöll dock sitt påstående och förnekade att han talat om någon resa till Amerika. — Under förhöret härom inlopp underrättelse att Lewy, i motsats till hvad han bedyrat, utbjudit sina varor äfven på ett annat ställe i staden, hos en enkefru, näsdukarne för 8 sk. och bordtäckena för 1: 24. Lewy fortfor att neka, men sedan han blifvit konfronterad med ifrågavarande enkefru, vidgick han slutligen att han erbjudit henne varorna till nämnde priser, men endast i mening att få låna på dem såsom pant. Härefter anställdes förhör med Lewys reskamrat, handl. Horwitz, som hade pass ifrån Köpenhamn. H. uppgaf att han afrest hit endast för att få råka en sin kusin, som väntades från Stockholm, att han alls icke reste i några handelsaffärer, ej eller hade hvarken medfört eller bär emottagit några varor, än mindre lemnat några sådane åt Lewy, hvilken H. aldrig kännt förrän i Köpenhamn den 3 dennes, då de händelsevis gjort hvarandras bekantskap. Levy hade aldrig begärt låna några penningar af H.; denne hade endast betalt Lewys öfverfart på ångbåten. Härefter anställdes visitation i de båda herrarnes logi, och befanns det då, att Horvita, som försäkrat att han ej innebade några varor, i sitt rum förvarade 16 å 17 olika slags dukar, 9 å 10 bordtäcken, flere dussin serviettter och näsdukar, jemte åtskilliga paketer mindre fyrverkeripjeser, samt Lewy i sitt rum ett mindre parti af enahanda varor. — Sedan Horvitz sålunda blifvit ögonblickligen öfverbevisad om en esanning, lemnade han en annan förklaring, att han af en bekant, handelsexpediten Bahnson i Köpenhamn erhållit uppdrag att resa öfver tillSverge för att härifrån återsända en kappsäck samt en kista linneoch bomullsvaror, tillhöriga manufakturhandlanden Mories i Köpenhamn, hvilka varor Bahnson skolat under en resa i Sverge innevarande år här försälja. Horwitz hade bjudit LeWy, med hvilken han, såsom nämdt är, nyss blifvit bskant, att resa med och förskotterat hans resa. Vid företeende at Bahnsons fullmakt utfingos sakerna på Bloms hotel, och Horwitz lemnade utaf förrådet en del åt Lewy, med tillstånd att försälja dem för sin räkning, sedan de emellan sig öfverenskommit om vissa priser. Hvad Lewy finge derutöfver skulle han sjelf få behålla