Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1852, sida 2

det han pekade åt dörren, hvarigenom Simonetta gått ut. — Ni vet inte, kapiten, svarade dogen, huru farlig den mannen år. När ni således beger eder till bortiken vid senatshuset, så gör ni båst uti att hölja er i en vid kappa, som döljer edra drag, ty jag kånner Ugo Simonetta, och det vore i hvad fall som hellst farligt för er, att blifva igenkånd af honom. — Tack, Ers Håghet, jag skall inte underlåta att följa ert råd. — Tag en råd kappa med blå kanter, svarade dogen, derpå skall ni kånnas af den man, som kommer att tillstålla er min biljett. — Röd med blå kanter — godt, det skall jag noga komma ihåg. Dogen lade sin hand på kapitenens axel och sade, i det han med lugn blick betraktade honom: — Signor Bramante, om ett enda ord af vårt samtal blefve allmånt bekant, så skulle jag inom åtta dagar råna samma öde som Carmagnola. — Nådig herre, ropade Bramante med eftertryck, jag svår eder vid mitt svård — Dogen afbröt honom: — Det år onödigt, signor: jag har sagt er hvilka följder det skulle hafva för mig, om ni