Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 oktober 1852, sida 2

na skrift — i edra händer anförtror jag den, men inte i någon annans. Prokuratorn kastade på Bramante en ilsken, håmndgirig blick och sade, i det han vånde sig till dogen, som tyst och allvarsam betraktat detta upptråde: — Redan inom två timmar skall senaten vara samlad, och då skall jag underråtta Ers Höghet derom. Och sedan han ånnu en gång slungat en ursinnig blick på kapitenen, aflågsnade han sig. Efter hans bortgång teg dogen några ögonblick, och sade derpå, våndande sig till Bramante: — Infinn er omkring två timmar hårefter vid ingången till senatens sessionssal; en person skall i hemlighet lemna er en biljett, och ni skall deri förr ån någon annan få veta hvilket öde som våntar Carmagnola. — Tack, o tack, Ers Höghet, ropade Bianca, hvars kånslor hotade alt språnga hennes bråst; vi kunna således hoppas, då vi få råkna på ert bistånd. — Ack, sade dogen, , Carmagnola bar förvårfvat sig allt får stor åra, att han inte skulle hafva bittra fiender. — I synnerhet den der, sade Bramante, i