Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1852, sida 2

orubbligt lugn dolde det intryck, som dessa ord gjort på honom. Han mottog papperet och genomlåste det fort, men uppmårksamt; derpå sade han, i det han kastade en nyfiken blick på Bianca: — Hvad, denna signora skulle vara hertig Viscontis dotter? — Ja, nådig herre, svarade den unga flickan med djupt rörd ståmma, Viscontis dotter, som man missbrukat till verktyg får ett nedrigt förråderi, Viscontis dotter, som faller till edra fötter och beder er att återgifva en oskyldig friheten. Och hon knåfall verkligen för dogen, som hastigt åter upplyfte henne. — Lugna er, signora, sade han mildt, Carmagnolas oskuld, synes mig vara bekråftad af denna skrift, men tångens vigt och sjelfva den oråttvisa, för hvilken han blifvit ett offer, uppfordra mig att för hans eget interesses skull behandla denna sak med största försigtighet, och att framlågga denna skrift för den församlade senaten, sedan jag först personligen öfverlagt med de inflytelserikaste medlemmarna af tiomannarådet. — Ack, nådig herre, ni återger mig lifvet, ropade Bianea, i det hon kysste gubbens hand,