Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1852, sida 2

det återstår alltså blott tvenne förklaringsgrunder, antingen att det -röda spåketendast fanns i Bonapartes och den gamla nationalförsamlingens inbillning, eller af dem blifvit uppfunnet för deras planer; eller ock att dels voteringarne blifvit af de Bonapartiska prefekterna styrda efter deras vilja, dels voteringslistorna blifvit förfalskade. Utan tvifvel hafva båda dessa åtgårder blifvit vidtagna. Till de många bevis derför, som blifvit anförda, vilja vi endast lågga en uppgift af en kånd landsman, som under dessa dagar uppehöll sig i Paris. Hela verlden kånde att alla studenter och alla polytekniska skolans eleper röstade emot Napoleon. Vid vallångdernas ofsentliggörande funnos ifrån dessa blott 4 4 500 nej emot öfver 4,000 ja. Den som kom upp i Mairierna med en nej-sedel fick ej afgifva den, eller tvingades att byta om den. — Hela nåtterna såg man ljus i fönsterna till Mairierna, hvarest valurnorna voro förvarade, under uppsigt af Napoleons anhångare o. s. v. Men om en sådan massa af bedrågerier blifvit begången, skulle då ej några yttringar af indignation deröfver hafva mått Napoleon under hans nu fullåndade resa? Hår möta oss från alla sidor gåtor, hvilka blott framtiden kan låsa. Hvad som emellertid qvarstår såsom ett så kert resultat af alla dessa de sista årens tilldragelser, det år att Fransyska folkets moraliska anseende — med råtta eller oråtta, det lemna vi derhån — sjunkit djupt i Europa och att åfven de som förr varit Fransmånnens lifligaste beundrare, nu nåra nog förakta dem. Det år ett folk utan religion, utan sedlig kraft, utan karakter; så fållas omdömena från alla sidor; fåäfångan år bevekelsegrunden för dess stora handlingar, och njutningen år dess mål i det enskilta lifvet.. — Man bör dock icke förhasta sig. Der bo stora och åfven goda kånslor inom Franska folkets bråst; och måhånda år den nårvarande despotismen just ett Försynens medel att framkalla dem. Hela Europa befinner sig i en brytningsperiod, i ett öfvergångsstadium till nya inre samhällsförhällanden. Det år naturligt att de gamla, under sekler rotfåstade fördomarne göra motstånd och kunna vinna seger för några Ögonblick — ett decennium år blott en minut i verldshistorien —; men nu såsom tillförene, år Guds kraft med dem, som med redlig håg och vilja föra menskligheten framåt till upplysning, förådling och frihet. I den strid, som hårom förestår, kan Frankrike icke kåmpa på våldets och förtryckets sida. Den regent, som ville stålla Fransmånnen der, skulle snart falla. Så måste äfven Louis Napoleon komma att tjena folkets sak, eller år hans herredöme snart förbi. länen ennen