år det då att få denna lag upphäfdl Så mycket vigtigare att understödja de stråfvanden, som religionsfrihetens vänner begynt, att erhålla den norska dissenters-lagen af 1845 gällande äfven för Sverge. Det år emellertid sorgligt att se lagens ofördragsamhet understådd af mån, hos hvilka man hoppats och åger fanspråk på att finna mera upphöjda grundsatser. Så hafva i härvarande konsistorium tvenne personer lagt sig ifrigt emot hr Czapeks till regeringen ingifna ansökning, (hvilken af konsistorii majoritet blifvit tillstyrkt,) icke blott på grund af reg.-form. 18 8 derutinnan de haft ovillkorligt rått, utan åfven med, som det tycks, gillande af detta lagstadgande. Det smärtar oss att en af dessa personer utgjordes af ingen mindre ån domprosten Thomander, hos hvilken vi ej väntat en så trångbröstad uppfattning af protestantismen. Vi hafva nemligen från såker hand erfarit, att domprosten uti sin reservation, på det beståmdaste anhåller att ej i sin kyrka tvingas att tjenstgöra tillsammans med en person af annan trosbekännelse. Detta afser de fyra högtidsdagar om året, då skolungdomen under sin lårares anförande brukar sjunga i domkyrkan. Det skulle vål vara hr Czapek, som hår kunde komma i någon kollision mellan sin tjenstebefattning och sitt samvete, ifall det ålades honom att sjunga någon psalm, som stridde emot hans åsigter; men för domprosten kunna vi ej fatta, att något skål till anstöt finnes deruti. Detta skulle då vål vara tanken, att en person finnes i hans kyrka, som med sina låppar bekånner något annat ån han i hjertat kånner? Huru många anledningar till anstöt skulle då icke ofta både predikanter och församlingarne hafva! Det finnes för öfrigt ganska få psalmer i vår psalmbok, i hvilka icke en katholik kan med all andakt inståmma; och dessa få torde domprosten icke sjelf gilla rått, efter hvad hans i många hänseenden berömvårda omarbetning af vissa psalmer synes utvisa. — Det år smårtsamt — vi upprepa det ånnu en gång — att en man, hvars snille och kunskaper man måste beundra och hvars varma kristliga nitålskan man måste högt vårdera, i en fråga så vigtig som denna, trådt under ok med den kortsynta och trånghjertade yttre renlårighetens förfåktare, hvilka, blott de hafva skalet bergadt, icke fråga efter kårnan. Götheborgs skola har nyligen, efter hvad kåndt år, varit utsatt för ett annat fall, liknande det nu ifrågavarande. En medlem af mosaiska trosbekånnelsen hade fått flesta rösterna till skolans ritlårarebefattning, men icke ens denna plats kan numera, sedan den blifvit en plats på ordinarie stat, lemnas åt någon annan ån en råttrogen lutheran. Det egna hårvid år att platsen förut, under många år, varit skött af en mosaisk trosbekånnare, som nu år skolans emeritus. I stället får att fortgå till tolerans, leda oss således förhållandena in i ånnu större ofördragsamhet. För preussiska postverkets råkning bygges i England ett stort ångfartyg Naglere, beståmdt till reguliera turer mellan Stettin, Kalmar Stockholm. — Vvetenskaps-akademien har den 13 haft sammankomst och dervid egnat en gård af hyllning åt minnet af prins Gustaf, som åfven var hedersledamot af denna akademi. Ledamöterna hade för tillfället samlats i högtidligare sorgdrägt, och akademiens preses herr N. Retzius tolkade akademiens djupa deltagande uti sorgen öfver den lidna förlusten. Bland de ärenden, som sedermera sörekommo vid sammankomsten, nåmnes herr L. F. Svanbergs afskedstagande från sin befattning såsom akademiens kemist i anledning af flyttning till Upsala. Akademien, som icke ansåg sig för nårvarande kunna finna någon person inom fåderneslandet fullt vuxen denna befattning, beslöt att platsen tills vidare skulle hållas obesatt. Hr Svanberg hade erbjudit sig att fortfarande fullgöra de kemisten tillhörande åligganden, som kunna af en frånvarande fullgöras, dock med undantag af de vetenskapliga årsberättelsernas författande. Det af Berzelius började och under mer ån ett fjerdedels sekel på ett så lysande sått fortsatta utgifvandet af årliga beråttelser om den kemiska vetenskapens framsteg kommer sålunda att tills vidare afstanna. Till nya ledamöter invaldes, inom den kemiska klassen, professor Wallqvist i Upsala, inom den naturhistoriska klassen professor Alex. Braun i Berlin, samt inom den medid cinska klassen öfverkjirurgen vid kongl. se