Litteratur. Stockholm, Köpenhamn och Kristiania. Skildring från studentfärden 1852. Af Herman Bjursten. Stockholm. Brudin, 1852. 1 rdr banko. I afvaktan på den officiella berättelsen om studentfården till Kristiania detta år, en beråttelse, hvilken liksom allt officiellt i vårt land låter långe vånta på sig, har hår en liten skildring utkommit af nåmnde tåg, som kan låsas med nöje. Det år icke en sullståndig beskrifning; det år några strödda skildringar, såger förf. sjelf, af hvad han funnit mest anmårkningsvårdt, mest gripande . . hvad som mest slagit an på hans hjerta ... Att skilaringarne åro varmt skandinaviska, och fyllda afmånga enthusiastiska ord för det atreeniga norden faller af sig sjelf. Det år öfver denna id, utropar förf. med sitt kånda glödande språk, som folkens fåder (?) låsa sin vålsignelse ... det år den, Öfver hvars seger nordens genius glådes. Ty han kånner, att bjertat, som klappar i skandinaviens barm, år ett enda stort, ådelt och högsinnadt, och att samma blod strömmar i dess ådror. .. Han glädes deröfver att ett tidehvarf kommit, öfver hvilket poesien svåfvar med sitt strångaspel och sin segerfana, ty han anar, att den dag skall gry, då de, som blifvit bröder i sång och i kårlek, skola håfda de begvurna eder i mandom och kraft... — En prosaisk låsare torde finna sådane ord litet högtrafvande; måhända skakar han med ett misstroende leende på hufvudet och säger:-ord, ord, ord! — men han må icke glömma, att — att ord måste också finnas i verlden, om icke sör att, såsom Talleyrand påstod, dölja