Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1852, sida 2

— Inrikes Nyheter. Götheborg. Utaf en i lördags e. m. intråffad rubbning i snållpressens mekanik, sedan tryckningen af tidningen nyss börjat, vållades det förhållande, som red. hårmed får förklara, att Handelstidningens utdelning i staden fördröjdes ett par timmar, samt att inga exemplar kunde med posten afsåndas. Posten som afgick från Jönköping till Götheborg den 16 dennes, åtföljd af postiljonen Johansson, har emellan Gullered och Timmelhed kl. 12 natten till den 17 blifvit öfverfallen af röfvare, som på postiljonen och postsöraren aflossat 2:ne skott, förmodligen i afsigt att på en gång döda dem båda; beklagligen blef postiljonen tråffad så, att han afled på stållet, men för postföraren, som icke blef skadad, lyckades det att genast vånda om håsten och att oskadad inbringa postvåskan till Ulricehamns postkontor, hvarifrån den sedermera med annan postiljon befordrades till Götheborg. Korvetten -Najadenhar d. 14 dennes för motvind inlupit till Marstrand. Bildningscirkelns sammankomst i går e. m. var talrikt besökt och ganska underhållande. Sammankomsten öppnades med en af Kuhlaus qvintetter, som utfördes af amatörer med kånsla och god ensemble. Hårefter höll magister Lindeberg ett föredråg, beledsagadt af fysikaliska experimenter. Efter en kort, men klar inledning om vetenskapernas åldrar och utveckling, om kropparnas allmånna beståmningar, om materia och naturkrafter, stannade magister L. vid ett af de några och sextio enkla åmnen,i hvilka man i nårvarande stund upplåst alla kroppar på jorden: Fosforn. — Denna enkla kropp upptåcktes på 1600 talet af en bankrutterad köpman i Hamburg, som ville reparera sina finanser med att göra guld. I brist på dyrbarare åmnen anvånde han till sina försök djurafskräden o. d., och uppfann sålunda fosforn. Denna ingår nemligen våsentligen i djurens ben, hjernor och andra kroppsdelar. — Då ur förruttnade djurs åmnen fosforgas utvecklar sig, tånder den sig i luften. Så synas understundom på sidlåndta ångar små lågor svåfva hit och dit för vinden. De kallas i allmänhet Lyktgubbare, och hafva varit föremål för många vidskepliga begrepp. Allmogen (vi tro det var i Småland) kalla dem för -landtmåtaresjälar, anseende dem vara några oråttfårdiga landtmåtares irrande andar. Fosforn har blifvit begagnad på allehanda sätt, att nära sådan vidskepelse; i samband med den kånda lanterna magica har den tjenat att frambringa stora effekter till uppskråmmande af okunnigt folk. Så t. ex. kan man åstadkomma groteska gestalter, om man klipper ut figurer i ett svart papper och med papperet ölverdrager en flaska, deri sosforn förvaras i vatten. Då sleskan skakas lyser det igenom de utklippta öppningarne på papperet, hvilket i ett stort rum kan göra god effekt. — Genom fosforn har åfven lysmaskarnas lysande egenskap blifvit förklarad. Det år de vinglösa honorna, som genom förmåga att afsöndra ett lysande fosforsåmne, visa de flygande hanarna vågen till sina rum. — Hafsvattnets glånsande egenskap förklaras åfven af små fossorescerande infusionsdjur. — Den s. k. tuggleveden eller lysveden har för sin förmåga att lysa, att tacka en fosforescerande svamp, som genomtrångt trådets bark. Derför lyser ock denna ved endast så långe den år våt. Sedan tal. sålunda på ett ganska intressant sått, muntligen föredragit om fosforens egenskaper och samband med djuroch våxtriket — hvaraf vi endast kunnat meddela ett ofullståndigt referat, visade han några experimenter af fossorns brinnande under vatten, genom inslåppt syrgas, fosforns brinnande i syrgas, m. m. Musikdirektör Brandes, hvilken såsom resande uppehåller sig här i staden, visade sällskapet den artigheten, att ufföra en solo af Romberg Österrikiska folksånger hyiIEA,