Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1852, sida 2

Michaela Viscontis råttighet till thronen och mitt bifall till hans ofördröjliga förmålning med henne. Denna begåran innehöll en dubbel förolåmpning — först och fråmst mot mig, emedan han upphäfde sig till domare öfver mina fordna handlingar och fordrade oslentligt återkallande deraf — för det andra emot dig, emedan han ganska väl kände den kärlek, som du hyste för honom, och emedan jag, då jag ännu trodde att det handlade om dig, öppet och ssaderligt gaf mitt samtycke. Hvad blef mig nu öfrigt att göra? Carmagnola hade öppet trottsat mig. Han hade förolåmpat min ålskade Bianca genom sitt förakt och sin vågran — förråderiet mot mig kunde jag möjligen hafva förlåtit honom, men skymfen mot min dotter kunde jag icke förlåta. För ett sådant brott fanns inte mera ån ett straff — döden! Men huru skulle detta verkställas? Brottslingen hade flytt, och jag måste således taga min tillflykt till list — det åfriga vet du. Venedig har alltid i beredskap en schavott för förrådare — Venedig skall hämna oss båda. (Fortsättn.) A — —