— ———— hemtas. I Amerika äro sådane anstalter de långt ölvervägende. och i England tilltaga de med hvarje år. Dit hör de s. k. -mecanic institutions, hvilka grundades för omkring 20 år sedan, i hvilka undervisning lemnas den vuxne arbetaren i alla för det industriella, ekonomiska och konstnårliga lifvet nådiga kunskapsåmnen. Tilltråde år öppet icke endast för mån, utan åfven för de besökandes hustrur, systrar och döttrar. Ibland de åmnen, som der föredragas, förekomma åfven grunderna i statsekonomien. En ibland de verksammaste arbetarne för -mecanic institutions, år hr Ellis, förf. till hårofvan anmålta arbete åfver ett åmne, som han sjelf föredragit i dessa undervisningsanstalter. Boken har blifvit särdeles vål upptagen i Frankrike, sannolikt mycket på den grund, att den strider emot de socialistiska (ptorierna. Arbetet afhandlar i korta kapitel, med ett rent språk och klart framstållningssått, frågorna om rikedom och kapital, grundrånta, arbetslån, arbetsfördelning, penningar, pris, industriens organisation, prohibitivsystem, direkta och indirekta skatter, machiner, o. s. v. Vi hafva funnit åtskilligt deri att låra och måste i allmänhet anse äsisterna ganska sunda, om ock ej särdeles djuptänkta. Mot ett och annat torde kunna göras en anmårkning. Så uppgifver förf. på ett stålle, och grundar vissa åsigter på denna sats, att vid kävilisationens början ätnöjer (1) sig menniskan att skaffa sig uppehålle af den mest produktiva jorden, men allt efter som befolkningen och krafterna tilltaga måste åfven den mindre gynnande marken lemna sitt bidrag. Denna sats år origtig, alldenstund, såsom Carey tydligen visat, odlingen alltid begynner med de magrare jordmånerna och först skrider till de fruktbarare, kårrmarkerna m. m., i mån af tilltagande krafter och vålmåga. Den slutsats förf. drager af sin sats, i afseende å grundråntan, blifver då således ålven falsk. Åtskilliga sådane anmårkningar torde kunna göras, utan att arbetets vårde dermed underkånnes. Såsom ett exempel af förf:ns framställningssått vilja vi ur kapitlet om -Frihandel och Prohibitivsystemmeddela följande klara och bevisande räsonnemang: Lagen, såsom samhällets högsta organ, kan göra mycket för att befordra framåtskridandet. Den kan genom vissa anordningar på förhand sörja för att hvarje medlem af samhället tidigt vänjer sig, att studera och bevaka sig sjelf, och genom uppfostran erhåller så godt som en annan natur, hvilken är nödvändig för att motsvara det praktiska och alldagliga lifvets behof. Den kan garantera alla dem, som arbeta och äro sparsamma, att de hvarken skola störas i åtnjutandet af det som de genom arbetet vunnit eller besparat, eller genom utländska eller inre fiender skola lida något intrång; lagen kan dessutom förbehålla sig rättigheten att slå bytesmedel och bestämma deras benämningar samt skrot och korn. Slutligen kan lagen införa domstolar, för att hastigt och så billigt som möjligt pröfva och afdöma de tvistigheter, som emellan medborgarne kunna uppkomma vid deras ömsesidiga affärer och fördrag. Kan lagen göra mera för att befordra utvecklingen af menniskans produktiva krafter? Om man svarar nekande på denna fråga, så följer deraf, att frihandeln, en oinskränkt frihet på jordklotets alla marknadsplatser, är en oundviklig konseqvens. Om likväl lagen kan göra något mera, så uppstår frågan, hvari detta något består? Vi åtaga oss icke att beEEE EET TERESE RASET SAN AN ——