Litteratur. W. Ellis slatsekonomiens grunder. En bok för alla samhällsklasser. Öfversättning. Sthlm Philipp Meyer. Pris I rdr bko. Att de ekonomiska frågorna: om handel och nåringar, om iillverkning och förtäring, om kopital, ränta, arbetsvinst, o. s. v. blifvit frågor af genomgripande vigt, som sysselsåtta icke blott de nårmast intresserades, utan åfven tånkarens och statsmannens uppmärksamhet. år alls icke, säsom en och annan förfäktare af den gamla, soda tiden torde vilja påstå, ett tecken på öfverhandtagande materialism hos vår tid, utan snarare tvertom. Den tid, då det produktiva arbetet föraktades, då det årliga förvärfvet var slafgöra, och endast sörtäringen af andras med svett och möda frambragta egendom, var fashionabelt, den tiden sysselsatte man sig visserligen ej med statshushållningen, annat än så vida det rörde konsten att på ett eller annat sått, under en eller annan förevånning, utpressa större skatter af den föraktade, nårande befolkningen. Detta var materialismens, råhetens tid. Men sedan man lårt sig inse den yttre välmägans inflytande på civilisationen, sedan man börjat få en aning om arbetets andliga natur och hvarje, åfven den fattigaste, menniskas rått och sedliga åndamål; sedan man fattat att industrien år för samhållet detsamma som blodet för menniskokroppen, så har man äfven begynt göra statshushållningen och dess många olika delar till vetenskaper. Och dessa vetenskaper erhålla oupphörligt ny betydelse, ty de frågor de behandla röra mer ån alla andra (religionens undantagne) hvarje åfven den ringaste samhållsmedlems vål eller ve. De sista årens håndelser, hvilkas missrigtning till icke obetydlig del vållats af falska åsigter i Statshushållningen, hafva tillråckligt visat detta. Det år åfven ett af vår tids många vackra drag, att den söker göra vetenskapernas forskningar och framför allt deras resultater så allmånt bekanta som möjligt. Det finnes numera knappt någon vetenskap, som ej blifvit utvecklad i populåra framstållningar. Detta kommer att tilltaga, allt mer den allmånna bildningen gör sig gållande framför den s. k. -lärda bildningen,hvilken, inskränkt till ett fåtal, Siorde äfven af kunskapen ett privilegium för några få och bildade en lärdomsaristokrati, hvars storhet mindre hade sin grund i ett högre inre vårde ån i den allmånna okunnigheten. För att ännu kunna med anvåndande af några mystiska formler gifva sig ett yttre sken af öfverlågsenhet, qvarhålla sig de slärde vid de gamla språken, såsom vid all visdoms djup och kålla; den allmånna bildningen omfattar deremot de mera för lifvet vigtiga, s. k. reala kunskapsarterna. I värt land hafva vi ännu ganska så undervisningsanstalter, der dessa sednare kunna in— — w———