Grefve Carmagnola, af Mole-Gentilhomme. Andra delen. Venedig. (Forts. fr. N:o 240.) Hertigen uttalade dessa ord med en egen betoning. Bianca bad med en blick om närmare upplysningar. Hertigen fortfor: — Du förebrå mig att jag bedragit dig. Det år sannt; men ånnu sannare år det, att denna man, hvars försvar du tager, denna Carmagnola, för hvars skull du vågat anklaga din far, aldrig för dig kånt annat ån likgiltighet och förakt. Bianca sprang upp, som om en huggorm hade bitit henne, och hon var nåra att uppgifva ett rop af harm; men detta qvåfdes åter af hennes våldsamma sinnesrörelse. — Ack, jag förstår din öfverraskning, sade Visconti. Detta står i skarp motsågelse