Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 oktober 1852, sida 2

Mjeltbrand utbrutit. ooo (H. P.) Rättegångsoch Polissaker, Poliskammaren fortsatte sistlidne gårdag undersökningen rörande den natten till den 30 sistlidne September uppkomna eldsvåda på Olskroken. Dervrid förekom icke något vidare, ån att ett vittne hördes, hvars beråttelse hufvudsakligast innehåll: att 2 å 3 vittnet okånde karlar skulle å allmån gata på Stampen, några dagar efter branden ha yttrat, det de nog skulle klappa in köttet på den der skelögde skomakaregesällen, når de tråffade honom; och att vittnet förmodade att denna hotelse gållde skomakaregesållen Eriksson, för det han omtalat ett af skråddarearbetaren Carlsson till Eriksson fälldt ytrande om elddags. Sedan åklagaren förklarat sig för nårvarande icke åga vidare bevisning i målet att tillgå, afsade poliskammaren, att detsamma finge bero på framtida upplysningar. I. f. öfverkonstapel Qvistgård hade uti ingifven rapport hos poliskammaren anmält, att ett 23 års gammolt flickbarn, tillhörigt en å Almedahls fabrik arbetande qvinsperson vid namn Anna Sophia Stenström, och inackorderadt hos en annan ogift qvinna, Maria Andersson i Galgkrogarne, af denna senare till den ytterliga grad vanvårdats, att Qvistgård sett sig föranlåten taga barnet ifrån Maria Andersson och öfverlemnat det till en i granskapet boende madam. Såvål modern som fostermodern voro, med anledning häraf inkallade till polisförhör i Thorsdags, hvarförutan flera andra personer blifvit kallade att upplysningsvis höras. Af undersökningen inhämtades, att barnet af hunger och orenlighet var så utmergladt och vanstålldt, att det fullkomligt liknade ett skelett; och att Maria Andersson i flera timmars tid de flesta dagar i veckan lemnat barnet ensamt, innelåst i den kammare hon bebor, och liggande på golfvet i smuts och orenlighet. Grannarne hade vid flerfalldiga sådana tillfållen hört barnet skrika och jemra sig, utan att kunna hjelpa det, emedan nyckeln alltid varit ur dörren och denua igenlåst. Efter afslutad undersökning beslutade poliskammaren att barnet, åt hvilket modren sjelf icke förmådde lemna nådig vård, skulle intagas på stadens sattigbarack, för att der erhålla behöflig omvårdnad. — Arbetskarlen Sven Eriksson stod i Thorsdags inför polisens skrankor, vål för 4 eller 5 gången i år tilltalad för olofligt tillgrepp af brådstumpar. Han tycks med passion lägga sig på affårer i trädvaror — sast han just icke kan räknas till de stora spekulanterne i denna vara, ty vanligtvis handlade partiet om några stockåndar eller gamla båtshaks-skaft och dylikt skråp. — Denna gången deremot har han spekulerat i stor skala, emedan det gåller nu hela bråder, några stycken till på köpet. Såsom målsågare anmälte sig bryggaren J. A. Pripp, som uppgaf, att bråderne blifvit honom frånstulne ur en stapel, som han haft stående på en inhågnad plan å Stampen. Eriksson förnekade tillgreppet, hvarför poliskammaren uppsköt ransakningen på åtta dagar, för bevisnings anskaffande. Vid den ransakning poliskammaren fortsatte sistlidne gårdag med skoarbetaren Sven Norberg och dennes fåsteqvinna Anna Christina Persson, tilltalade för stöld från tapetsören Himpe med flere, förekom ytterligare mot den senare en hop ganska besvårande omståndigheter; så till exempel kunde hon icke neka till att från handlanden Olsson hafva tillgripit 6 större paketer tåndstickor, en satts bleckmått med flera saker, hvilka vid anstålld visitation hos hennes föråldrar, boende under Haneström vid Lilla Edet, der blifvit påtråffade. Tvenne tomma eau de cologns-flaskor anträssades och togos vid samma tillfälle; dessa sade Anna Christina Persson vara en gåfva till henne af en mamsell, hos hvilken hon tjent i början af detta år. Hon ville alldeles icke vidgå att dessa flaskor tillhört handlanden Olsson och då varit fyllda med eau de cologne. Ransakningen uppsköts ytterligare till den 21 dennes, för vidare bevisnings anskaffande, och de tilltalade återfördes till håktet. — Arbetskarlen Petter Nilsson Edman var i går instålld hos poliskammaren för det han, vid ett besök i handlanden Elias Svenssons salubod, der tillgripit ett par randiga byxor af bolsterväs. Tillfrågad om han erkånde tillgreppet, funderade han vål hårpå ett ögonblick; men besinnande sig att han bar beviset om sin brottslighet på sig, vidgick han stölden. Målet remitterades härefter till stadens rådhusrätts 2:dra afdelning, och Edman, som förut i år undergått bestraffning för andra resan snatteri, insattes i stadshåktet. Under loppet af veckan ha i poliskammaren varit för fylleri tilltalade och dömde omkring 70 personer, de flesta från landet; och för bränvinsminutering, emellan 20 och 30, af hvilka största delen voro handlande i förstäderna. Bland löjligheter som förekommo under handläggningen af dessa mål, och som väckte mycken munterhet hos åhörarne, voro, att då en handlande Wennersten i Majorna, efter det Kongl. Maj:ts utslag, som fastställde poliskammarens öfverklagade beslut om edgång i en minuterings-fråga, blifvit bonom föreläst, tillfrågades, om han ville gå den honom ådömda eden, svarade han: Jag tillåter kommissarien Andersson (åklagaren i målet) att i mitt ställe svära, för han kan det bättre än jag. En annan handlande, J. F. Stålbom, tilltalad för olaga handel med starka drycker, inställde sig genom ombud, pigan Inga Sofia Pettersson. Polismästaren: är du i Stålboms tjenst? Ombudet: Jag icke allenast är hos hr Stålbom, utan ock hos mig sjelf. Polismästaren: Hvad menar du dermed? Ombudet: Jo — för så sag arrenderar Stålhoms rät