är skada att länsstyrelserna icke göra något mer för tillgodogörande af dessa goda kraster. A — Landsorten. WENERSBORG den 13 Oktober. Af ett äsyna vittne hafva vi erhållit följande berättelse om ett sällsynt mod hos en qvinna: Under sista marknaden den 28 sistl. September vid Lilla Edet förekom bland de många båtar, som roddes öfver elfven ofvan fallet från Strömslandet å Bobuslänska sidan till Lilla Edet, att uti en båt, hvarest befunno sig fem personer, den ena åran brast, just som båten var i den starkaste strömfåran. Ehuru försök gjordes, att med den andra åran framföra båten, lyckades sådant ingalunda, utan började båten följa med strömmen och allt mer och mer närma sig sjelfva fallet. En 20-årig flicka stod på Edets-sidan och observerade den annalkande faran samt hastade genast i en båt för att undsätta de nödställde, men finner faran vara så öfverhängande då bon utkom i strömmen, att hon tvenne gånger vände om sin båt, utan att tilltro sig komma den drifvande båten för nära. Men de i lifsfara sväfvande menniskornas nödrop och genomträngande böner stadgade likväl hennes beslut att i det yttersta våga sitt lif för att, om möjligt, frälsa fem andras, hvarföre hon för tredje gången vände åter och satte akterstäfven af sin båt så att en person från andra båten kunde fatta tag deri och hålla fast. Nu gälde det lif eller död. Under flera minuter ansträngde hon sig till det yttersta, men förmådde icke röra begge båtarne ur stället. Strömmen fortgick med oförminskad fart, så icke hennes krafter, hvilka började öfvergifva henne, då — i det ytterst afgörande ögonblicket — tvenne andra båtar med friska roddare kommo till bjelp och hvarigenem det sålunda lyckades samtlige att oskadde komma i land, utan att nödgas göra den äfventyrliga färden utför Edets fall, hvilken högst få menniskor hafva gjort med bibehållande af sina lif. Utan den behjertade flickans mellankomst hade tvifvelsutan fem menniskor äfven denna gång gått förlorade i det brusande fallet; och då denna flicka, hvars namn vi för närvarande icke äro i tillfälle att meddela våra läsare, tillförene lärer bidragit att rädda menniskor ur sjönöd, och sålunda gjort sig förtjent af en rättvis uppmuntran, lära vederbörande icke underlåta att dertill på ett verksamt sätt anmäla henne. Kronolänsmannen Hulten i Wassända gäll och dess duktige gevaldiger, Olaus Dahllöf på Esset, hafva tillsammans gjort ett fynd under sistlidna vecka, hvarigenom många illbragder i orten häromkring blifvit förekomne. Hultn hade nemligen genom spejare erfarit, att åtskilliga främmande personer af misstänkt beskaffenhet besökte en för kort tid sedan till orten hemkommen krono-arbetskarl, allmänneligen bekant under benämningen: Svarte-Petters Janne, hvilken bor i Längebo. Enär Hulten icke anade något godt af dessa besök, anställde han i följd deraf undersökning och påträffade samt anböll följande, för allmänna säkerheten vådlige, personer, hvilka den 6 dennes blefvo till härvarande cellfängelse införpassade: 1:o förre krono-arbetskarlen Janne Fredrik Pettersson, född i Ryrs socken, straffad för stöld och derefter dömd till allmänt arbete, hvarifrån han befriades för någon kort tid sedan; 2:o förre krono-arbetskarlen Carl Persson från Kroken Anders, hvilken varit under tilltal för poströfveri, är straffad för stöld och dömd till allmänt arbete, men derifrån nyligen frigifven; 38:o förrymde krono-arbetskarlen Johan Edward Andersson, straffad för åtskilliga begångna stölder, född i Götheborg och har tillförene varit en af denna stads farligaste hamnbusar; och 4:o Carl Johan Andersson, straffad för första resan stöld, men misstänkt för delaktighet i den inbrottsstöld, som föröfvades sistlidne sommar å Marieström. vid inforslingen till cellfängelset med dessa illa be ryktade personer, från hvilka åtskilliga saker fräntogos, under förmodan att desamma voro olofligen åtkomne, hade gevaldigern Dahlöf tvenne i det åkdon han sjelf körde. Komne ett stycke af vägen bär åt staden, förmärkte Dahlöf att de i hans åkdon varande arrestanter förstulet sökte göra tecken åt en person, hvilken vandrade på landsvägen. Detta gaf Dahlöf anledning till den förmodan, att den anträffade jemväl var en värdig stallbroder till dem han hade med sig, hvarföre han genast hoppade ur åkdonet och tillsporde mannen hvem han var. Den tillfrågade tog sak på bak och ställde sig genast i försvarstillstånd med blottad knif i hand; men då Dahlöf icke lät sig häraf förskräckas, tog han till flykten, alltjemnt huggande bakefter sig med knifven. Det dröjde likväl icke länge förr nä Dahlöf hade lagt sin man till marken och afväpnat honom, hvarefter han fick följa med de öfriga till cellfängelset, då det befanns att mannen var förrymde kro no-arbetskarlen David Frisk, hvilken, straffad för stöld, varit under tilltal såsom hufvudman för åtskillige begångna stölder i detta och Jönköpings län, deribland kyrkostölderne i Wing och Hellstad. Frisk dömdes af konungens härvarande befallningshafvande den 14 sistl. April till 2 års allmänt arbete å Carlsborg, hvarifrån han, jemte ofvan omförmälte Johan Edvard Anderss n, rymde den 11 sistl. Augusti. Åtskilliga stölder i Bohuslän lära varit beramade af detta tjufband, hvartill verktyg och matsäckar blifvit iordningställde, då dess medlemmar, genom kronolänsmannens mellankomst, försattes ur tillfälle att begå vidare excesser. (W. T.) CHRRLSTAD den 13 Oktober. Ett nytt jernvägsprojekt år allvarsamt å bane, nemligen att genom en enkel hästbana förena sjön Ränken i Jösse härad med Glasssjorden, å hvilken sträckning undersökning blifvit i sommar verkstäld af löjtnant C. Adelsköld. Man beräknar att denna bana af omkring en half mils långd, i förbållande till sin kostnad, skall blifva af mycken vigt för de ofvanom Arvika belågna bruken, åfvensom får trädvarurörelsen der å orten. HELSINGBORG den 12 Oktober. I går f. m. kl. 9 inpasserade genom sundet norska ångkorvetten Nidaros, förande ombord det furstliga liket från Chri