Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1852, sida 3

rike, såsom en present från vice-konungen i Egypten till prins Louis Napoleon. Paschan skulle dessutom sända tvenne hästar och tvenne giraffer till drottningen af England. Modehbulletin från Paris (den 25 Sept. 1852). Nu förtiden förfårdigas de mest intagande saker af band; våra modister och klädsömmerskor tyckas vara aldeles intagna i dessa produkter och utföra hårutinnan, snart sagdt, det otroliga. På hattar, mantiljer och klåder ser man dylik sirat och tror sig dervid se naturliga blommor och arabesker; men betraktar man arbetet nårmare, så finner man, att de med obeskrislig flit och möda äro gjorda af band; — hvilket naturligtvis måste hånrycka till beundran. Fruntimmersvåstar åro ånnu alltjemnt en vogue, i deras många olika former; och helt nyligen hafva åter nya uppfinningar och förändringar häruti blifvit gjorda. Den vackraste nya modellen år sålunda: våsten år af hvitt pique, med en liten slät schawl-krage, nedantill med små skört och riktiga små fickor; västen sammanhålles af sex agat-knappar, nedifrån uppåt; der, hvarest västen blir Öppen, börjar en rikt broderad nanzouc-rand, som går uppåt kring kragen, omsluter halsen och förlorar sig sedan smalare: nedåt vid knapparne. Den förnåmsta artikeln, som det bekanta huset Delisle har i beredskap för de eleganta drägterna till den kommande vintern, består i ett slags tyg, som år starkare ån klåde, derjemte har samma smidighet som cachemire, samt år icke mindre mjukt och ulligt ån sammet. Detta praktfulla tyg, som fått namn af Vattine, år huset Delisles uteslutande tillhörighet och skall utan tvifvel vinna allmånt bifall. (P. T.) Drottning Pomar och hennes ge mål. Uti .Journ. des Debats, låses en berättelse om den nya franska guvernörens i Papelti audiens hos drottning Pomarå, och ur hvilken vi reproducera följande utdrag: Drottningen mottog den nya guvernören, hr Page, i en salong, möblerad i europeisk smak; hon hade sin gemål vid sin sida och var omsifven af sin familj. Drottning Pomare år en qvinna af omkring 40 års ålder, mycket brun och bar rikt svart hår. Hon var klådd i en vid rock af hvitt satin, broderad med blommor af silke i åtskilliga färger; hon har en god hållning och saknar icke en viss grad al värdighet, och man förvånas med skål öfver hennes lifliga och intelligenta ansigte. Guvernören öfverlemnade åt henne ett bref från prins-presidenten, en pråktig ring med prinsens vapen och några dyrbar ra presenter får henne och hennes barn. Drottningen förstår ganska vål både engelska och franska, men talar endast sitt modersmål, hvarför man, vid ett sam tal med henne, måste begagna tolk. Två dagar derefter gjorde drottningen visit hos guvernören. Denna gång bar honj en rock af svart satin, åfvenledes med mångfårgade broderier, en hatt af rishalm, med rosenfärgade blommor och en stor bukett af marabout-sjädrar; det öfriga af hennes drägt öfverensstämde fullkomligt med hennes besynnerliga rock och hatt. Konungen åtföljde henne; han år en storvåxt, bredaxlad ännu ung man, med en utomordentlig styrka; han var klådd i en blå, guldbroderad sammetsrock, underklåder af hvitt kasimir med guldlister, en ganska vacker sabel, hvita handskar och röda skor: på hufvudet hade han en ofantlig tambourmojors-hatt, prydd med en plym, som i höjd kunde tåfla med de kringstående kokosträden. De personer, hvilka utgjorde drottningens svit, voro på långt når icke så utstyrda. De buro endast en alldeles oumbårlig betåckning, och icke en gång alla hade en sådan. Drottningen har en vacker och med goda själsförmögenheter begåfvad dotter, som år 16 år gammal. Drottningens bostad år belågen strax invid guvernörens, den består af ett fyrkantigt hus beskuggadt af kokosdlad och möbleradt på europeiskt sått; ett litet betåckt galleri omgifver byggnaden, och i trådgårdarna, som åro ganska stora, utvecklar sig denna beundransvårda vegetation, som de resande så ofta beskrifvit, och som går denna ö-grupp till det skönaste stäl10 på jorden. Julklappar. Förl. Fredag förevar, derättar DB., ransakning i poliskammaren med en snickarearbetare, uppkallad på begåran af demoiielle Fr. Gr., att redogöra för åtskillige henne tillhörge möbler, hvilka hon lemnat honom till reparation, utan att sedermera kunna återfå. Snickaren ansåg sig icke behöfva återlemna dem förr ån han erhölle liqvid för en af honom nu företedd räkning å 11 rdr rgs, å förut verkställde reparationer och transporter, och dessutom, för att han fsörfärdigat en stupstock med bila, en skampåle med ketting, och en halsring i miniatur 62: 4. Demoisellen påstod att denna räkning vore långesedan till fullo liqviderad, och på tillfrågan, hvartill hon bade användt de i råkningen upptagne förfårdigade sakerna, svarade hon, att de på skåmt blifvit gifne åt en gammal bekant; men snickaren deremot förklarade, att de på fullt allvar blifvit skånkte till en älskare, som för 12 år sedan öfvergifvit demoisellen, och hvilken hon hvarje julafton öfverraskat med hvarjehanda gåfvor i samma pikanta genre. (P. T.) AAAA —