Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1852, sida 1

inte dölja något för mig, och han har vid Gud och vid sin ära bedyrat, att han aldrig skrifvit till hertigen af Milano, sedan han lemnade hans tjenst. Efter dessa Bramantes ord intrådde en lång tystnad. — Signora, fortfor han åndtligen — — — Nog, nog! sade Bianca, i det hon utsträckte handen mot honom. Jag har hårt och förstått er. Jag vet nu hvad jag har att göra. Bramante bugade sig, men på hans förlägna min kunde man lått se, att han ännu hade något att såga. Bianca lemnade honom icke tid dertill. — Kapiten, hvar kan man trässa er i afton? — Om ni vill sånda någon till mig, signora, så sikcka till Karthåuserklostret bakom torget, och låt fråga efter broder Stefano. Under detta namn hafva munkarna gifvit mig fritt herberge för natten, emedan de anse mig för en af sina kamrater. Så snart Bramante var borta, begaf sig Bianca till hertigen, som hon fann sysselsatt tilllika med Ericcio och Sforza. rin far, sade hon, jag ber eder, låt sig