Grefve Carmagnola, af Molä-Gentilhomme. Andra delen. Venedig. (Forts. fr. N:o 239.) — Har ni mottagit ett sådant bref, som det hvarom ni talar? Har ni sett det med egna ögon? frågade Bramante, i det han sänkte rösten. — Nej, kapiten, svarade Bianca, darrande i hela kroppen. — Hvem hade då fått det? — Min far. — Er far! ropade Bramante högt, men dåmpade genast tonen. Er far! Ser ni, signora, det tillkommer inte mig, en stackars okånd soldat, att såga ett enda ord mot en herre, som jag förut tjenat, och den jag i hans dotters nårvaro måste respektera. Men en sak vill jag såga er: Jag har intrångt i Carmagnolas fångelse, jag har besvurit honom att