Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1852, sida 1

försäkrat mig derom, och jag har intet ögonblick tvislat derpå. — Och hvarför skulle också min kära dotter tvifla på mina ord? svarade hertigen i en ton, som tycktes vittna om hans fullkomliga samvetslugn. — Detta bref innehåll såledesde om ståndljgaste och otvetydigaste försåkringar om grefvens tillgifvenhet? — Grefven, sade Visconti, erkände i dessa rader allt det oråtta, som jag förebrått honom. — Och — han talade åfven om mig? — I de mest passionerade och aktningsfulla uttryck, så som man talar om en flicka, hvars make man önskar blifva — men har jag inte sagt dig allt detta förut? — Jo visst, min far, det har ni sagt mi — och likjäl skulle jag önskat risnit mig, men det rör mig ju så nära — likvål skulle jag önskat att sjelf få se detta bref, ötverväga uttrycken deri och studera dess mening — — Men du vet ju att jag brände upp det, sade hertigen otåligt. — Ja, det vet jag och det va far — värre ån ni tycks tro. 1. som kunde hånda? , — Jag ullstär, min kåra Bianca, attjaginte bekymrat mig derom — 2 r illa det, min y vet ni hvad