Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1852, sida 1

nor Ericcio och grefve Ssorza aflågsna sig. Jag önskade tala med er utan vittnen. XVII. Bekännelsen. Hertigen betraktade Bianca högst öfverraskad. Flickans drag buro äfven präågeln af en utomordentlig öfverraskning. Hennes böljande bröst förrådde huru häftigt hennes hjerta klappade. Eit ögonblick stod hon stum och orörlig framsör honom och sökte beherrska sin harm. — Hvad vill du, mitt barn? sade Philip Maria, i det han steg upp och ville nårma sig henne. — Hör mig, min far, svarade Bianca, i det hon medelst en rörelse med handen bad honom blifva sittande. Hör mig, och om mina frågor synas er besynnerliga, så vårdes på förhand gifva mig er förlåtelse. Hertigen gaf med en böjning på hufvudet sitt bifall tillkånna. — Min far, sade Bianca, efter ett ögonblicks tystnad, det bref, som ni låt mig skrifva till grefven af Carmagnola var ju svar på ett annat bref, som han skrifvit till er? Ni har