Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 oktober 1852, sida 2

— Mitt namn! — Jag förstår er inte, kapiten. — Ni skall genast förstå mig, signora. Jag vill inte söka utforska de orsaker, som föranledde min ådla herre att åfvergifva hertigens af Milano tjenst. Det angår mig inte och år inte min sak. Men jag vet med såkerhet, att grefve Carmagnola inte år i stånd till någon falskhet och förräderi, och att det finns ett bref som beskyller honom för dessa brott, och att ert namn står under detta bref. Jag har kommit hit, signora, föratt, i den mans namn, hvars undergång man svurit, bedja er, att lågga sanningen i dagen, det vill såga, förklara att detta föregifna, till grefve Carmagnola adresserade bref icke år från er, utan år ett verk af en nedrig förfalskare. — En sådan förklaring skulle vara omåjlig, svarade Bianca, ty detta bref år verkligen skrifvet och udnertecknadt af mig. — Af er! Då vet jag inte hvad jag skall tånka! ropade Bramante. — Och detta bref, fortfor Bianca, var ju ingenting annat, ån svar på en skrifvelse från grefve Carmagnola sjelf, en skrifvelse, hvari han yttrade sin lifliga önskan att åter upptagas till nåd hos oss. (Forts.) AAA:iii ENE RITTER An 2 SAK