— Ja, 1 alton! XV. Bramante är IyYCKIiIR. Det var afton, och redan hade Gambara, Ugolina och Bramante suttit en timme till bords. — Men ni dricker ju inte, svåger. — Jo, det går jag visst, sade Bramante, i det han tömde sitt glas. Men hvad vill ni att jag skall göra mäster Gambara; år det vål min skuld, att ni underhåller konversationen så vål, att jag af interesse för den rent af glömmer bort att dricka? — Min man har rått, sade Ugolina; jag finI ner verkligen, min kåra bror, att du år en dålig drickare. — Kyarför år också du så vacker? hviskade —