Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1852, sida 1

DL ————G— —— 5o:— ras namn. Såg dem, att, om de önska något af mig, så måste de till sesandt vålja den enda man, hvars redlighet cch trohet jag ej kan betvifla. Jag menar Carmagnola; befria honom, låt honom komma hit, och jag får då se hvad jag kan göra! — Men signora, begriper ni då inte, att anklagelsen för ett brott, som endast kan straffas med döden — — — Ni menar kanske, afbröt honom Michaela stolt, att jag tror på detta föregifna brott? Nej, nej, er kan jag aldrig tro; Venedig och venetianarne åro ju beryktade såsom lögnare, skurkar och det otacksammaste folk i hela verlden! Hvad pratar ni om bref, uppsnappade papper och ovedersägliga bevis? Jag vet blott ett, nåmnligen att Carmagnola år öppenheten, åran och dygden sjelf! Er, signor, hvars namn jag inte kånner och inte vill veta, men som vågar såga mig att Carmagnola år en förrådare, er förbjuder jag att såga ett enda: ord mer — gå! Och Ugo Simonetta gick ut hufvud, utan att åga kraft att yttra ett ord, så mäktigt verkade Michaelas ord hvilkas ton uppfyllde honom med skygg vår nat. ; Men nu började Michsela. blifva rådd får sitt öfvergisna tillstånd och SP egen vanmakt. Hon hade endast legdt folk, måhånda spioner, med nedböjdt