Råttegångsoch Polissaker. Sistlidne Thorsdag begärde polisfiskalen Hansson hos poliskammaren, i anledning af branden vid Olskroken, förhör med följande närvarande personer: skomakaregesällen C. J. Eriksson, snickaren J. Jonsson, åkaren Johannes Eriksson samt förut hörde traktören P. Creutz och hans hustru samt f. d. handlanden P. Nordberg; hvarjemte brandskadade A. Pettersson samt skräddarearbetaren A. Carlsson äfvenledes voro tillstädes. Skräddarearbetaren Carlsson, mot hvilken starka anledningar förekommit att ej ha varit främmande för olyckshändelsen, förehölls äfven nu att göra reda för sig huru han tillbringat dagen före branden och när han kommit bem på aftonen, hvilket han angaf hafva skett omkring kl. 10. Vittnesförhör anställdes härefter med ofvan uppräknade personer och börjades med Skomakaregesällen Eriksson, hvilken berättade: Eriksson, som varit stadd på väg till Mölndal Onsdagen den 29 sistl. September, i något hans handtverk rörande ärende, mötte, eller rättare upphann Carlsson i granskapet af Ahlelund. Dervid inleddes ett samtal dem emellan, hvarunder Carlsson frågat vittnet hvarthän vittnet ämnade sig, och då Eriksson besvarat frågan, med upplysning att han skulle gå till Mölndahl, hade Carlsson yttrat: 4då kommer du ej tillbaka till elddags. Eriksson fäste sig för tillfället icke vid detta besynnerliga uttryck, men efter eldsvådan i Olskroken kom han att närmare tänka derpå och ville nu draga den slutsatsen, att det möjligen kunnat haft afseende på denna tilldragelse och att denna tanka ännu mycket mer stadgat sig till öfvertygelse hos honom, sedan han fått veta att Carlsson eller hans bekanta botande utlåtit sig mot Eriksson, för det han omtalat Carlssons ofvannämnda yttrande. Akare Eriksson berättade: att han, som bott hos Carlsson, aftonen före branden gått till sängs omkring kl. 9 och att Carlsson då ännu icke varit hemkommen. Sedan vittnet insomnat, och, som vittnet tyckte, sofvit en god stund, väcktes vittnet af Carlssons hemkomst. Vittnet tilltalade då Carlsson, och nämnde bland annat att Carlssons bustru hela aftonen beklagat sig öfver ett häftigt illamående. Carlsson gick derefter genast till sängs, men sedan han legat en kort stund, hvilken vittnet ville uppskatta till högst en half timma, hade han åter gått upp, och under det ban klädde på sig yttrade han, att han skulle gå till apotheket föratt skaffa droppar åt hustrun. Vittnet gjorde då den anmärkning, att det vore försent på natten och att apotheket troligen redan vore stängdt, hvarpå Carlsson genmälte: å nej! på apothek skola de hålla öppet hela natten, hvarefter han, medtagande en flaska, aflägsnade sig. Ungefär en half timma derefter hörde vittnet larmtrumman utanför. Förre handlanden Nordberg upplyste: att ban i sällskap med Carlsson dagen före eldsvådan besökt Bohlins värdshus på Trädtorget, hvarest äfven Pettersson vid tillfället uppehållit sig. Pettersson och Carlsson hade kommit i någon ordvexling om en penninge-affär och sedan Carlsson frågat Pettersson jemte andra innevarande personer om han finge bjuda dem på någon förfriskning, hade Pettersson yttrat: (jag vill icke dricka med några tjufvark. Carlsson hade derpå gått sina färde, åtföljd af vittnet, som yttrat sin förvåning öfver att Carlsson kunde tåla en dylik grof förolämpning, hvarpå Carlsson utlåtit sig: det skall han ta mig tusan få betala — jag skall nog belöna honom för de orden. Traktör Creutz och hans hustru meddelade: att Carlsson, som besökt deras värdshus vid Gullbergsbro, under eldsvådan på Olskroken, dervid, pekande på elder, till vittnena yttrade: är det intet bra —? det gör godt åt honom — och då vittnena deremot beklagat Pettersson, som icke hade assurerat sin egendom, svarade Carlsson: åh lappri — de skola just på det sättet tämjas något efter hand. Carlsson som under vittnesförhören icke fått vara inne i sessionsrummet, blef efter dessas slut inkallad. På tillfrågan nu om han hyst någon ondska emot Pettersson och om han dertill haft skål, svarade han nekande och tillade, att Pettersson alltid varit en hjelpsam karl — och Carlsson i sin ordning hjelpsam tillbaka —(2) Rörande tvisten inne på Bohlins vårdshus utlåt sig Carlsson, att ehuru Pettersson i förolåmpande ordalag yttrat sig om Carlsson, lade han dock detta icke sårdeles på sinnet och hade både glömt och förlåtit Pettersson derför. I afseende på öfrige vittnenas utsago, ville Carlssons minne icke riktigt stå honom bi, så t. ex. kunde han alldeles icke påminna sig ha talt med skomakaregesållen Eriksson om hvart denne skulle gå, och ånnu mindre yttrat något om elddags; de yttranden han skulle ba fållt till makarne Creutz vore en påtaglig dikt af dem, emedan han icke ens skulle kunna varit så hård eller låttsinnig, att fålla dylika Öfver en olycka som drabbat hans fiende, mycket mindre en vån. Åkaren Erikssons vittnesmål ville han icke eller godkånna, enår detta giorde en grof streck i den uppgift Carlsson haft om tiden, då han kommit till sitt hem; ty enligt detta viltnes utsago, skulle Carlsson hemkommtt något före 12-tiden i stållet för omkring half 10, som Carlsson sjelf uppgifvit. Undersökningen uppsköts hårefter för flera personers hörande. Styckegods, Faloka mamtare