Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1852, sida 1

stad med kedjor, till sångelset, som låg vid hertigliga palatset. Redan samma afton församlade sig tiomannarådet. JIII. Venedägs politik. Natten var lång för Michaela. Hvarje timslag förkunnade henne tid efter annan måttet af hennes qval, utan att likvål antyda dess slut. Hon lyssnade, hon gjorde sig allehanda förestållningar, och hennes tankar genomlupo oupphörligt samma krets af dystra gissningar — den krets som evigt svånger sig omkring oss, och hvars rusande fart ståndigt återsör sjålen till den punkt, hvarifrån dea utgick, det vill såga till oro, modlöshet och förtviflan. Och likvål hade hon hört alla de glädjerop, med hvilka Carmagnola mottogs på sin våg. Stående bredvid honom hade hon sett blomsterkransarna nedfalla på hans hufvud och fålla sina blad vid hans fötter. Hvarifrån då denna fruktan, som sammanpressade hennes hjerta Hvarifrån denna aning, som sedan några timmar tillbaka sagt benne, att Venedig skulle blifva ett slut på alla hennes sör