Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1852, sida 1

bref är skrifvet af Bianca Viscontis egen hand. En nårmare undersökning skall bevisa att jag talar sanning. — Grefve, sade dogen, hvad har ni att svara hårpå? Carmagnola lade armarne i kors. Ett leende, som förråde hans djupa förakt, krusade hans bleka låppar. Ett ögonblick skulle man kunnat tro, att hans bråst vore uppfylldt af ord, och att utbrottet af hans vrede skulle förfåra hans anklagare. Men han tvingade sig, gick rakt fram till dogen och sade med lugn och vårdighet: — Visa mig detta bref. Genast vid första blicken derpå kunde han icke dölja en djup rårelse. — Det år hennes hand! mumlade han, det år Biancas hand, det år fullkomligt sannt. Hen återlemnade brefvet och blef stående orörlig med sammanpressade hånder och blicken fåstad på golfvet. — Ännu en gång, grefve af Carmagnola, upprepade dogen, hvad har ni att såga? — Ingenting. Straxt derefter mårktes en stor rörelse i hela salen. Flera order utdelades med låg röst, vakt intrådde från de båda motsatta dörrarna, och Carmagnola afsördes genast, bela