Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1852, sida 1

— — m mmm alm Km -—e.DEL vigtigaste handlingarne i processen, våljer den, som verksammast bör bidraga till seger för den sak han förfåktar. Den bestörta dogen frågade Simonetta om hans öron icke bedragit honom, och om han verkligen hade något att anföra. På prokuratorns jakande svar, bad Foscari församlingen att skänka honom uppmårksomhet, och Carmagnola återvände till sin plats, — det blef aldeles tyst i salen. I hela saken låg någonting så ovanligt och oväntadt, att de flesta af de närvarande öfverraskade sågo på hvarandra. — Hvad vill den der menniskan? tånkte grefven. I samma ögonblick trampade grefven på en af de tusentals blommor, dem Venedigs ådelmodiga uppmårksamhet dragit försorg om att låta strö srån hans hus ånda till den hedersplats, som blifvit honom beredd i senaten. Han log, men i det han uppslog ögonen, möttes de af ett annat leende, som af denna obetydliga omständighet framkallades på prokurator Simonettas läppar, och som tycktes besvara hans eget leende. Genast fattades denna i den sudomliga elden hårdade och för fruktan eljest otillgängliga själ af en försärlig rysning. Emellan detta leende och denna