Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1852, sida 1

nolas ord. Vid åsynen af denna allmänna och frivilliga rörelse bjöd dogen sin oro tystna och andades låttare. Furst Pisani, hvars tillgifvenhet för grefvens person på intet sått kunde misstånkas, steg nu upp och sade: — Senatorer och ni upplyste doge, jag ser på edra blickar, att de eldiga ord I nyss hört trångt till edra bjertan. Ja, om jag vågar tro det tysta samtycket i dessa blickar, så kommer detta krig att åga rum, ett krig utan förbarmande, utan skonsamhet. Men om min röst har något inflytande, så önskade jag höra den beståmmelse uttalas, att åndamålet med detta krig icke år Venedigs materiella interesse, utan försvarandet af en helig rått, bestraffandet af en förrådare och belöning åt den berömda man, i hvars vård vi lemnat vår egen åra. Signori, jag vill att det engång skall sågas i hela kristenheten: Venedig lemnar de svaga sitt skydd, störtar trolösa furstar från thronen och, emedan det gifves tjenster, hvilka icke kunna lånas med några skatter, förlånar det den gyllene kronan och hertigsmanteln åt den, som gjort det sådana tjenster. Dogen nickade bifallande, och återigen höjde sig från alla sidor högljudda bifallsrop. Rörd ända till tårar steg Carmagnola läng