Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1852, sida 1

mäste tillstå att han besökte de förnämsta hus i Venedig, och når han någon gång bevistade ett af de lysande gåstabud, som plåga gifvas hos stora herrar, så låt han utan svårighet förleda sig att åta mer ån han kunde smålta — det var hans enda fel. Tänk er nu, en afton hos furst Pisani — Ack ja, riktigt, jag vet, jag var också der. — Ni var också der! ropade Ugolina med en liflig åtbörd af nyfikenhet. Då kan ni måhända beråtta mig saken nårmare, ty jag har aldrig kunnat få veta något beståmdt derom. Jag kommer inte så mycket som min broder ut ibland folket, och derför har också ingen riktigt sagt mig huru — — Min Gud, sade kaptenen, jag har inte sett någonting annat, ån hvarje annan kunde hafva sett lika vål som jag, En plötslig död — — Ja, en ofantlig hastig dåd, tillade Ugolina. — Det år visserligen bedröfligt, sade kaptenen med mycken köld, att nödgas då så ung, men Guds råttvisa år stor och himmelens skickelser äro outransakliga. Men för fan, hvarför gick han också till furst Pisani, och hvem bad honom åta så mycket? Detta bevisar, signorina, att högmod går för fall, och