Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 oktober 1852, sida 1

som i det hela kunde gålla för ett leende. Sedan han sett henne försvinna vid nårmaste gathörn, mumlade han mellan tånderna: — Måtte fan ta mig, om jag någonsin mer låter ertappa mig hos dig min vackra madam Gambara! Och dertill i ett fångelse! För öfrigt sade ni mig ju, att ni år honom trogen! Åh, dygden år en vacker och spåd planta! Var lugn — jag skall nog låta er odla den i fred!