Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1852, sida 1

B ——jI————— stört öfver detta sammanträfssande, hellst han icke hade minsta lust att förnya bekantskapen med denna alltför djupt fallna ångel. — Ja, — hvad har ni gjort, ni lilla skålml fortfor Ugolina, som låtsade sig nåstan qväfvas af snyftningar, — jag mins det nog, som om det varit i går, ni gaf mig ert hedersord — ni losvade mjg .... — Hvad vill ni väl begåra! sade Bramante. Soldater försvinna ganska ofta helt hastigt En plötslig order — ett skyndsamt uppbrott . .. jag fick inte tid att taga afsked af någon bland mina bekanta, det försäkrar Jag er .... Men nu år jag åter hår frisk och sund, och gerna beredd att ånyo gifva er löften, om jag dermed kan göra er något nöje — — Ack det skulle nu vara försent, afbpröt honom Ugolina, i det hon blygsamt nedslog sina Ögon. Jag år gift. — Gift! ropade Bramante och spånde upp ögonen. — Ia, gilt, och det med en bra man, den jag för all verldens skatter inte ville bedra. — Med en bra man, sade kaptenen mid en betydelsefull blick — som vi inte 6 N vilja bedra! — Ack, Ugolina, hvad ni väl torr tjenar en sådan lycka, och, bura stort skål : YCKa, sktenskapliga trohar ni inte att uiöfva den åL-Hbog 3 d — och framheten. Det år en så skön dys