emedan han var utgången ur folkets sköte, de förra, emedan han svingat sig upp till en sådan makt, att det i hela Italien icke gafs en hertig eller en furste, som icke skulle hafva räknat det för en stor ära att få anses såsom hans like. Det var numera icke oro som satte detta folk i rörelse. Det var icke mer denna dystra stämning, som man för någon tid sedan såg hvila ösver dogernas stad, medan man ånnu rådslog om krig eller fred, och dä republikens öde skulle afgöras af krigets vexlande lycktråslar. Det var tvertom en okonstlad och förtroendefull glådje, och man såg icke annat ån leende ansigten och gladt kringströfvande menniskor, hörde intet annat än högljudda sånger srån gondolerna, hvilka gledo hit och dit på de blå hafsböljorna. öfverallt strålade glädje, stolthet och hopp. Det fanns icke ett hus, som icke var smyckadt med de venetianska fårgerna, icke en matros eller fiskare, som icke i sin måssa bar ett grönt, rödt eller blått band, stundom åfven alla tre slagen, hvilka fladdrade i vinden som vimpeln på en skeppsmast. Den stora fanan, som endast framtogs vid de vigtigaste högtidligheter, var upprest på S:t Markus-tornet, hvarifrån den syntes mera ån två timmars våg. utåt hafvet; prokuratians arca