hans prestationer har en gång blifvit gynnsamt, — och mannen år konstnår! Och detta år sannt! Författaren till denna uppsats skall med fakta kunna styrka, att så födas många af våra dramatiska heroer, och att oftast initialen till allt år endast en nyck. Hvad specielt Jandsortstheatern och dess konstnårer angår, så ligger orsaken till deras i allmånhet låga ståndpunkt, uti det pekuniåra beroende, hvaruti de stå till allmånheten. En landsorts aktörs ståndpunkt i sinanciellt hånseende år oftast ganska tryckande, lönerna äro små och otillxäckliga för det ambulerande lif han måste föra. Han är en individ utan hem och utan framtid, och detta inverkar alltid nedslående på det konstnårliga elementet. Älskar han sin konst, så äger han visserligen deruti en tillråcklig stimulus för det framåt, som måste vara låsen för hvarje menniska; men saknar han denna kärlek, så öfverlemnar han sig lått åt ytterligheter, som i moraliskt hånseende skada hans rykte. Den stora allmånheten kan icke tånka sig skådespelaren skiljd från menniskan; oftast år det efter samhållsmannens uppförande, som den måter konstnårens förmåga. Och skådespelaren, som har den olyckan, att alltid vara bemårkt, måste i detta hånseende vara dubbelt försigtig. Det ådla i menniskan måste skapa det stora hos konstnårn, annars år hans rykte endast ett irrbloss, som försvinner lika hastigt som det kommit! Vidare bör det finnas en skola för utbildandet af skådespelare. Hvilken år mera i behof af bildning och skola, ån skådespelaren, som måste vara hemmastadd i så många lifvets förhållanden, som måste återge så många skiljda karakterer . och hvem inkastas låttsinnigare på sin svåra bana ån han? Ofta år det en nyck, ett materiellt obestånd, som inför honom på tiljan, och utan att ens till namnet kånna de hinder han åger att bekåmpa, vill han kallas konstnår . . . och hvad blir följden? Jo, att den dramatiska konsten förfaller, att theaterns vårde sjunker i allmänhetens 5 ögon. Men förutsatt att han åfven äger sanna och lofvande anlag för sin konst, så skall bristen på en god skola göra honom osäker och vacklande .. han anar det sanna, men han kan icke uppfatta det af egen kraft, och då ingen råcker honom en hjelpsam hand, förfaller han lått till apathi eller till skadliga dfverdrifter. Se der, enligt vår tanke, de mest utmårkande orsakerna till den låga ståndpunkt, som den dramatiska konsten i våra dagar innehar. Då allting inom samhället stråfvar till förbåttring och framåtskridande, så skulle det vara en himmelsskriande oråättvisa, att icke båttre vårda konstens aarflamina, denna måktiga drissjåder i ljusets tjenst. Att felet mycket ligger hos publiken, kan man heller ej förneka .. ju förr den lösgör sig från de fördomar, hvilka den sedan långe hyst emot den dramatiska konstens idkare, ju förr skola också dessa emancipera sig från de bri