Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1852, sida 2

vid hennes åsyn spratt hertigen af Milano till. Han trodde icke att hon skulle komma så snart, och han ryste då han betånkte att han i sin dotters nårvaro ånnu hade det papper i hand, hvarpå förråderi och list stodo skrifna i otvetydiga och fråcka drag. Han visste vål att Bianca ägde en öppen karakter och ett årligt sinne, och att hon skulle rysa för sin far, om hon såg detta afskyvårda och förgiftade vapen i hans hånder. För öfrigt gifves det vissa skrifter, hvilkas spår man framför allt måste utplåna. Han fattade derför hastigt prokuratorns bref och uppbrånde det vid vaxljuset, under det hans dotter nårmade sig. — Ni har låtit kalla mig, min far. — Ja, mitt barn, jag måste rådfråga dig i en vigtig sak. Sått dig och hör uppmårksamt på hvad jag har att såga dig. Bianca satte sig och hennes innerliga, klara blick fåstade sig vårdnadsfullt på hennes fader. Ö Det år fråga om våra dyrbaraste interessen, om befåstandet af min makt och af min kronas glans. Det vill såga, mitt barn, det handlar på samma gåug om din lycka och din framtid. Jag har också tånkt att inviga dig i en hemlighet, hvars vigt år af den art, att jag inte vill meddela den åt någon, inte